Konstruktionsfel eller usel förare, var titeln på ett seminarium som tankesmedjan Global utmaning höll i går, torsdag.

Lars Calmfors började med att korrigera vad han ansåg vara en felaktig titel.

– Det borde stå konstruktionsfel OCH dålig förare, sa han.

Med det ville ekonomiprofessorn från Stockholms universitet säga att eurons problem både var att det inte går att balansera räntesättningen och att EU:s politiker inte hanterat krisen särskilt bra.

Ett mer oväntat svar på frågan om det var konstruktören eller förarens fel att euron håller på att köra i diket kom från Leif Pagrotsky (S).

– Det är försäljarens fel, sa han och pekade senare ut alla som framhållit eurons förträfflighet som skyldiga.

Enligt Leif Pagrotsky är det inte frågan om en kris utan flera.

I länder som Grekland, Italien och Portugal beror krisen till stor del på ländernas ekonomiska system. Korruptionen är utbredd och produktiviteten eftersatt. Nödvändiga reformer har uteblivit. Men i och med länderna har gått med i den gemensamma valutan har de också frånsagt sig möjligheterna att devalvera. Det gör det extra svårt att ta sig ur krisen nu.

Krisen i Spanien och Irland har andra orsaker.

De spanska räntorna var höga (kring 12 procent) innan valutan infördes. Därefter sjönk de kraftigt. En konsumtionsboom inleddes.

Problemet var dock att räntorna inte passade dessa länder och det blev en överhettning.

Under den svenska EMU-omröstningen var Leif Pagrotsky en av eurons främsta kritiker. Ändå hoppas han idag på att euron inte kommer att falla samman.

– Nu handlar det om att göra det bästa av situationen, säger han.

– En upplösning av euron vore inte en gynnsam utveckling för Europa. Jag tror inte att det skulle bli en upplösning under ordnade former.

Euron är hårt pressad men vilka lösningar finns?

Enligt Lars Calmfors är inga lösningar särskilt bra. Det finns dock, enligt honom, i huvudsak två strategier att välja mellan.

Det ena är att EU sätter in riktade och begränsade stöd till länder som har en likviditetskris men i grunden en ordnad ekonomi, till exempel Italien. Nackdelen med denna strategi är att det kommer att dröja många år att ta sig ur krisen.

Den andra strategin är att EU går in med ett massivt stöd och ställer obegränsade resurser till Europeiska centralbankens förfogande. Om den strategin fungerar skulle ekonomin i Portugal, Irland och Italien kunna räddas och andra länder skulle klara sig relativt lindrigt undan. Riskerna med en sådan strategi är dock omfattande. Priset kan bli mycket högt.

Dessutom ställs en annan fråga på sin spets.

– Det blir stora kostnader för skattebetalarna i Tyskland och andra länder där ekonomin varit välskött, sa Lars Calmfors.

Han tycker dessutom att Tyskland drabbats av ett oförtjänt mycket kritik då många framhållit att en större satsning från landet skulle kunna reda ut krisen.

– Jag tycker att debatten varit orättvis, sa han.

– Min poäng är att Tysklands handlingsfrihet inte är så stor, sa Lars Calmfors.

De tyska väljarna är skarpt kritiska till att behöva betala räkningen för en eurokris.

Marie Giertz, chefsekonom på Länsförsäkringar, menade dock att en hel del av kritiken mot Tysklands var befogad.

– Tyskland har gynnats av att euron har varit svagare än vad d-marken skulle ha varit, sa hon.

Leif Pagrotsky ansåg diskussionen vara överflödig.

– Vi diskuterar vad Tyskland bör göra men tycker tyska väljare något annat så blir det inte som vi säger.

Enligt honom visste politikerna att det fanns stora problem med att införa en gemensam valuta. Och redan från första stund bröt länder mot den pakt som sa att de skulle hålla ordning på sina ekonomier.

– Men väljarna i Europa upplystes aldrig om det.

– Man blundade och trampade gasen i botten.

Några enkla vägar ut ur EU:s kris hade Leif Pagrotsky också svårt att se.

– Att tänka ut en teoretisk lösning är jättesvårt. Att sedan tänka ta nästa steg och genomföra den … då blir jag jätterädd.