Vad skulle du säga om du blev tvungen att sänka din lön och en förmyndare bestämmer vad du får köpa när du går och handlar? Allt orsakat av att svenska banker har lånat ut pengar som de inte haft?
Det är vad som håller på att hända just nu i flera EU-stater.
Svenska löntagare ska därför vara glada över att protester drar över Europa. I bästa fall kan de rädda Sveriges möjligheter att fortsätta driva en egen ekonomisk politik.
Frågan om tvingande regler ställs på sin spets när nu Grekland som första land troligen snart tvingas säga: ”Sorry, vi kan inte betala våra skulder”.
Det är det värst befarade scenariot som kan inträffa – värsta scenariot för omgivande länder, vill säga.
Därför filar dessa omgivande länder på ett regelverk som ska säkra att något liknande aldrig sker igen.
Främsta förespråkare är Tyskland och Frankrike, de två länder som enligt en ny rapport från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle tagit över alltmer av makten inom EU.
Speciellt Tyskland, som förra året hade den starkaste ekonomiska tillväxten sedan återföreningen, lider av att övriga länder inte är i fas och vill tvinga dem till en bättre hushållning så snabbt som möjligt.
Visst fanns det obalanser i vissa ekonomier redan före krisen. Och några av krisländerna led redan då av stora underskott i utrikeshandeln.
Men det gäller långt ifrån alla krisländer och skärskådar man de senaste årens finansiella historia blir bilden av att ländernas befolkningar levt över sina tillgångar alltmer smaklös.
På Island orsakades krisen av banker som med sällan skådad hybris lånade ut gigantiska summor till främst England och Nederländerna.
Men det är nu det isländska folket och inte bankerna som får betala tillbaka dessa skulder, och landet är i det närmaste bankrutt.
Att i dag låta världens storbanker själva ta smällen är dock en svår väg. Minnet är alltför färskt över vilka stora skalv över världen som kollapsen av Lehman Brothers orsakade och inga länder vill hamna där igen.
Men processen är så fokuserad på att folket ska ta all skuld att staterna till och med avråds från att ta över banker som felat.
Detta trots att ett förstatligande av de värsta bankerna skulle minska risken för att finansvärlden återigen lever över sina tillgångar.
En bättre väg, anser de länder som förespråkar tuffa regler, är att reglera staters rätt att själva styra över sin ekonomi. I bakgrunden talas det också om tvingande regler för staternas lönebildning, även om de första konkreta förslagen angående lönebildningen röstats ned.
Bankernas excesser resulterar alltså i förslag där ländernas invånare ska hamras in i mallar för hur de får forma sin egen välfärd och fördelningspolitik.
En riktigt upp-och-ned-vänd värld, med andra ord.
Ett minimum av humanism vore att i vilket fall låta processen ta tid och minimera återbetalningskraven.
Det skulle också minska risken för ett totalt sammanbrott i efterfrågan vilket kraftigt skulle förvärra krisen.
Nu är vi i ett läge där det minst önskvärda ändå är på väg att inträffa, att ett land skriver ned sina skulder, och förslagen blir än intensivare om tvingande regler.
Därför, heder åt de löntagare som protesterar runt om i Europa. De banar väg för att de svenska löntagarna även i framtiden ska ha olika alternativ till ekonomisk politik att rösta på.
