Man ska ha husvagn

Förr var det Volvo 242, en Polar och två lintottar i baksätet. Nu är det husbilar och gränsöverskridande resor som gäller. Husvagnsnomadernas säsong har inletts. För många ungdomar sker den första kontakten med arbetsmarknaden på en campingplats.

Strax utanför tvättstället på Bredäng camping i Stockholm står holländskan Gé Luinge. Hon och hennes man reser med en stor holländsk husvagnskaravan på 23 vagnar. För en vecka sedan möttes de i Hamburg för att tillsammans tillbringa åtta veckor på resa genom Danmark, Sverige, Finland och Norge.

– Jag är pensionär nu så vi har tid, säger Gé Luinge och berättar att hon och hennes man Harrie är med i den holländska campingklubben ANWB som arrangerar gemensamma resor till olika länder.

I morgon ska hela sällskapet gå upp klockan halv fem för att ta båten till Åbo.

Med på resan finns en turistchef som bokat alla biljetter och ordnat med guidade turer på de orter de besöker.

– Vi har en teknisk chef också, som kan hjälpa till med bilar eller om det skulle vara något med husvagnarna.

– Det här är första gången vi reser med en hel campingklubb, men vi gillar det. Varje kväll har vi en happy hour. Då tar vi en drink och pratar om vad som ska göras nästa dag.

På Bredäng camping märks det att campingsäsongen än så länge är i sin linda. Beläggningen är endast kring 30 procent. Om en månad kommer dock de flesta av de 380 platserna att vara upptagna.

Under sommarmånaderna sysselsätter branschen cirka 15 000 personer. För flera ungdomar är sommarjobbet på campingplatsen den första kontakten med arbetsmarknaden.

Så var det för Mattias Krook till exempel. I vanliga fall driver han en resebyrå men nu sitter han i receptionen.

Det har han gjort två tre månader varje år sedan 1991 då han slutade skolan.

– Vissa frågor får man svara på 80 eller 90 gånger om dagen. Till exempel frågan om var tunnelbanan ligger eller var vi är på kartan, säger han.

Trots det trivs han med säsongsjobbet.

– Vi är en väldigt sammansvetsad grupp här, säger han.

Vissa gäster lär han också känna.

– Första året jag jobbade här var det en kille som tappade sina nycklar i en dagvattenbrunn. På knippan hade han nyckeln till husvagnen, bilen, hemmet, kassaskåpet och jobbet. Han ville bra gärna få upp dem. Och efter flera timmar lyckades vi. Den killen kom sedan tillbaka i åtta år. Det första han gjorde då han såg oss var att vifta med nycklarna, berättar Mattias Krook.

Chefen, som Sven Ryttare kallar sig, säger att han får mejl från hela Europa från personer som vill jobba på hans campingplats under sommaren.

– Mejlen kommer från alla länder men många är från ungdomar i Polen och andra östeuropeiska länder, säger han.

Under sommaren har han runt 15 anställda. De är unga, mellan 16 och 31 år, och lönen ligger mellan 75 och 130 kronor i timmen, plus semestertillägg. De flesta han anställt har han hittat via bekanta eller släktingar.

– De är viktigt att de som jobbar kan Stockholm så att de kan ge råd till gästerna, säger han.

Själv började Sven Ryttare med att sommarjobba i mitten av 1960-talet. Då ville han bli lärare och började plugga till det. På somrarna drygade han ut kassan med campingjobbet. Men 1971 blev han erbjuden att ta över en del av ansvaret för campingplatsen.

Det är ett beslut han inte ångrat.

– Man möter så många glada människor. Hela södra Europa finns här, säger han.

Några större problem med berusade campinggäster tycker han heller inte att det är.

– Det är nog vanligare ute i landet. Vi har en stor omsättning på gäster. Folk bor i genomsnitt bara tre dagar här. De kommer hit för att göra Stockholm och deras program brukar vara fullspäckat. De orkar inte göra så mycket på kvällen, säger Sven Ryttare.

Under de 40 år han jobbat har han sett Campingsverige förändras. De utländska gästerna har blivit fler och tälten färre.

– Jag tyckte jag märkte det där redan efter 1974. Den svenska ekonomin gick bra och husvagnarna blev fler. Då var väl idealet en Volvo 242, en Polar och två lintottar i baksätet, säger han.

De senaste åren har husbilarna blivit allt populärare.

– Det är en jättetydlig trend, säger Sven Ryttare. De dyraste husbilarna ägs ofta av tyskarna. De kan komma i bilar som kostar mellan 5 och 6 miljoner och så trycker de bara på en knapp, då fälls ett helt vardagsrum ut från bilen. Svenskarnas husbilar är ofta lite billigare, kring 400 000 eller 500 000.