Svenskt Näringsliv gör tummen upp, men facket sågar Konjunkturinstitutets slutsatser om att lönerna inte bör öka med mer än 3,1 procent de kommande åren.

– Vi gillar inte statlig inblandning i lönepolitiken och därför är de olyckligt att en statlig myndighet så detaljerat slår fast löneutrymmet, säger Per Bardh LO:s avtalssekreterare.

Han får med håll av IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä, som också ser andra tveksamheter i rapporten. Förbundet ifrågasätter blanda annat att myndigheten anger exakt på decimalen hur höga löneökningarna kan vara för att nå en viss arbetslöshet.

– Arbetslösheten styrs inte bara av löneökningarna utan av en rad andra faktorer. Det krävs väldigt många osäkra antaganden i sådana här beräkningar.

Ett av antagandena som facket kritiserar gäller att företagen verkligen skulle använda pengarna som de kan spara på lägre löneökningar till att anställa fler.

– Om vi håller igen löneökningstakten är det inget som säger att företagen inte skulle se till att inte dela ut de pengarna till aktieägarna eller som bonusar och löneökningar till direktörerna, säger Veli-Pekka Säikkälä.

Svenskt Näringslivs vice vd Christer Ågren tycker dock att rapporten visar sambandet mellan för höga löneökningar och arbetslöshet på ett bra sätt.

– Ska man få tillbaka jobb efter en långkonjunktur måste man ha goda förutsättningar för tillväxt på lång sikt och då kan man inte på en gång knäcka dem genom att ta ut höga löneökningar innan folk är tillbaka i jobb, säger han.

Teknikföretagens chefsekonom Anders Rune är inne på samma linje och säger att det är viktigt att facket tar sitt ansvar.

– Här gäller det att visa solidaritet med dem som står utanför arbetsmarknaden också så att facket inte bara bry sig om medlemmarna som redan har jobb, säger han.

Själva nivån som KI anger med löneökningar på 3,1 procent de kommande tre åren vill varken han eller Christer Ågren kommentera, men de varnar för upptrissade förväntningar hos arbetstagarna.

– Vi är oroliga över ett revanschtänkande och över att vissa förbund går ut och säger att facket behöver högre löneökningar för att man måste kunna visa på fackliga segrar. Det är ett helt oacceptabelt beteende utifrån både samhällsekonomin och ett solidaritetstänkande, säger Christer Ågren.

Att det skulle finnas en viss revanschlust bekräftar Veli-Pekka Säikkälä, men han betonar att facket ändå inte kräver mer än ekonomin klarar av.

– Vi tog ansvar under krisen då våra medlemmar gick ner i arbetstid och lön och tog låga löneökningar förra året. Någon gång är det dags att industriarbetarna får någonting tillbaka säger han.

När konjunkturinstitutet säger 3,1 procent är det dessutom totala ökningar inklusive löneglidning och effekter av strukturförändringar på arbetsmarknaden. Om man drar slutsatser från tidigare år ligger de centrala löneökningarna runt en procentenhet lägre, vilket skulle innebära centrala avtal på drygt 2 procent.

– I år är industrins löneökningar 2,3 procent. Med ett sådant resonemang skulle löneökningstakten bli lägre än i år och det är helt otänkbart, säger Veli-Pekka Säikkälä.

Även Per Bardh anser att nivån som KI anger är alldeles för låg, även om inte heller han vill säga något om hur höga lönekrav facket kan ställa.

– Vi kommer att ta ut det löneutrymme som finns och vi anser att det ska tas ut på central nivå. Det gynnar LO:s medlemmar och i synnerhet kvinnor och nya arbetstagare.

– Gör vi inte det finns det en uppenbar risk att en större del av utrymmet går till högre tjänstemän och grupper som har möjlighet till stor lokal löneglidning och det vill vi motverka, säger han.