EU-pengarna fixade jobben

Cathrine Csoré klappar om favoriten, nioåringen Birk.
– Jag har fastnat för den hästen. Vi talar samma språk när jag sitter på hans rygg, berättar hon.

Cathrine Csoré, 21, har fått jobb och lägenhet. Och inte nog med det. Hon har fått drömjobbet. Hon jobbar med hästar. Och hon får veta att hon är uppskattad.
– Ibland får jag jättemycket beröm, berättar hon.

Saif, 20, som bara vill berätta sitt förnamn, och André Eriksson, 19, har också fått jobb. Nu väntar de bara på lägenhet. Båda har ställt sig i bostadskön.

I Örebro har EU-pengar öppnat dörren till arbetsmarknaden för de ungdomar som tidigare hade det tuffast – eleverna i gymnasiesärskolan. Trädgårdsläraren Lennart Asp, numera tjänstledig för att leda EU-projektet Jobb i sikte, slipper bli ”ledsen i hjärtat” när han möter deras föräldrar.

– Det första de frågar om är vad deras son eller dotter kan få för jobb efter skolan. Nu är det lättare att svara, konstaterar han.

Han har en del att jämföra med efter snart 30 år i gymnasiesärskolan. I början var det kanske 35 eller 40 procent av eleverna som fick jobb. Någon gång runt 1995 vände det. Sedan dess har bara enstaka elever fått ett arbete.

– Jag tror att det beror på att jobben har förändrats. Det räcker inte med att stå vid en maskin och göra samma sak hela dagarna. Du ska kunna många olika saker. Det kanske är bra för många – men inte för våra elever, säger Lennart Asp.

Projektet startade lagom till höstterminen 2009. Än så länge deltar 38 elever. Av dem har 18 blivit anställda och 14 är ute på praktik. Fyra deltar i daglig verksamhet och två har hoppat av.

Cathrine Csoré har ridit sedan hon var liten. Hon valde naturbruksgymnasiet med inriktning på hästar.

Nu jobbar hon på Örebro Fältrittklubb.

– Jag blev jätteglad när jag fick jobb. Jag visste ju att jag ville jobba med hästar, berättar hon.

Nu mockar hon, fyller på hö, håller rent i stallet och sköter om hästarna. När det kommer nya praktikanter är det hon som tar hand om dem.

– Det är viktigt att ha ett jobb. Jag tjänar egna pengar och jag har något att gå till på vardagen. Arbetet håller mig i form. Jag mår bra av att umgås med de stora hästarna, tycker hon.

Saif är inne på sin andra bilfirma. Den första gick i konkurs. Han gör samma jobb på det nya stället. Han rekonditionerar bilar – städar och polerar. Än så länge är det praktik, men det är redan klart att han blir anställd den 8 augusti.

– Jobbet betyder nästan allt. Jag träffar folk, tjänar pengar och lär mig saker. Nu är det bara att kämpa på och jobba fram till pension, resonerar han.

Han bor i en femma med föräldrarna och sju syskon. Nu vill ha något eget och flytta ihop med fästmön. Han har stått i bostadskön i ett år och är beredd på att han kan få vänta ett tag till.

Saif har mycket energi. När han var ny började han med att städa lunchrummet och toaletten. Hans filosofi är att det alltid finns något som behöver göras.

– Arbetskamraterna är schysta och hjälpsamma. Det är viktigt att alla hjälps åt, betonar han.

André Eriksson jobbar på Norra kyrkogården i Örebro. Han är glad att vintern är slut. Det blev mycket snöskottning. Nu är det mer trädgårdsarbete och den här dagen är det sol och sommar i luften.

Han valde hotell- och restaurangprogrammet på gymnasiet. Han upptäckte snart att det inte var hans grej. Nu har han haft praktik på kyrkogården i ett drygt år. Den 13 juni blir han anställd.

– Han gör ett jättebra jobb, tycker hans handledare Mariette Hällgren.

Själv konstaterar han att livet förändras när man får jobb.

– Man får nya rutiner. Man får lön och pengar att röra sig med. När en arbetsdag är slut kan jag känna mig nöjd med mig själv. Ibland kan jag tänka att jag har gjort en insats.

Eleverna har framför allt hamnat på privata arbetsplatser. Det enda undantaget är ett par flickor som jobbar på ett kommunalt äldreboende. Utgångspunkten är elevernas egna önskemål.

Örebro kommun betalar lönerna för fem elever. De har något som kallas offentligt skyddat arbete. Resten har utvecklingsanställning. Staten står för 80 procent av lönekostnaden upp till 16 700 kronor. Några av arbetsgivarna betalar några hundralappar mer.

Statliga ESF-rådet betalar drygt sex miljoner kronor på tre år ur EU:s socialfond till projektet. Samhället ställer upp med ytterligare knappt tio miljoner.

Örebro kommun, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och gymnasiesärskolan driver projektet tillsammans. Eleverna kommer från hela Örebro län.

– Som mest hade vi hoppats på att få ut hälften av eleverna i arbete. Nu ser det ut som om det kan gå lite bättre. Jag tror att det beror på att alla inblandade myndigheter är inblandade, säger Lennart Asp.

Vid sidan av honom själv är två arbetsförmedlare plus tre lärare på gymnasiesärskolan inblandade i projektet. Lärarna ägnar en dag i veckan åt att vara personliga biträden åt eleverna som är ute på jobb.

– Lärarna har fyra års erfarenhet av eleverna. De kan följa med vid första kontakten på en ny arbetsplats och berätta om eleven, vilka som är hans eller hennes starka och svaga sidor, och vad som krävs av handledaren, säger Lennart Asp.

Gymnasiesärskolan är fyraårig. Örebro kommun har lagt till ett femte år under projektet. Skolan är med som ett stöd i bakgrunden. Lennart Asp har upptäckt att det ställs nya krav på skolan när eleverna får jobb.

– En del har jobb som kan ge arbetsskador. Nu måste vi ta med dem till gym och få dem att börja träna.

EU-projektet tar slut den 30 juni nästa år, men Lennart Asp tror på ett liv utan EU-pengar. Just nu filar han på en ansökan till Samordningsförbundet, som består av kommunen, landstinget, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.

– Jag tror att vi kommer att leva vidare. Vi kanske kan bli ett pilotprojekt för hela Sverige.