Carina Bildstein Hagberg

För gammal för SAS. Men lagom för Gröna Lund. Efter 41 år i luften landar Carina Bildstein Hagberg, 62, på nöjesfältet i Stockholm. Det känns urhäftigt, säger hon.

Carina Bildstein Hagberg kom hem till sin tomma lägenhet i Birkastan i Stockholm efter en lång nattflygning från Chicago. Hon var för uppvarvad för att sova och slog i stället på datorn.

Några månader tidigare hade hon och de andra kabinanställda som fyllt 60 fått sparken. SAS och fackklubben, som tillhör Unionen, hade enats om en omvänd turordning där de äldsta fick gå först. De hade ju ändå hade rätt att ta ut pension.

Men Nina, som hon kallas, kände sig inte färdig med arbetslivet. Hon ville inte tvångspensioneras. Under Chicagoflygningen hade beslutet växt fram. Hon skulle söka jobb som reseledare, men först loggade hon in på Facebook. Där, längst upp i högerspalten, såg hon annonsen om att Gröna Lund sökte personal.

– Jag var i fritt fall. Jag var utsparkad från SAS, och från mitt äktenskap. Mina tre barn var utflugna och till och med katten försvann med maken. Jag ville prova något nytt, berättar hon när vi ses några veckor senare i det ljusa köket med utsikt över en innergård.

Solen steker in genom lägenhetens övriga fönster. Markiskillen som skulle ha fixat skugga inför sommaren har lämnat återbud, berättar Nina, medan hon häller rejält med mjölk i glaset med snabbkaffe och bjuder på italienska skorpor.

Nina började som flygvärdinna på SAS 1969. Då var hon 21 år. Yrket hade en air av glamour. Hon fick resa jorden runt och vara stationerad i städer som Rio, Nairobi, Tokyo och Manilla.

Under 25 år jobbade hon också som fackligt aktiv med att tvätta bort bimbostämpeln, att göra jobbet till ett vanligt arbete med anständig lön och villkor som gör det möjligt att orka fram till pensionen. Nu när målet uppnåtts kändes det extra ironiskt att alla äldre sparkades.

– Vi var för gamla och för dyra för SAS. De vill tillbaka till att bara ha unga personer som får dåliga villkor och så låga löner att de slutar självmant innan de blir gamla, säger hon och de svartmålade ögonen blixtrar av ilska.

Hon och flera kollegor stämde SAS i Arbetsdomstolen och fick rätt.

– Men jag vill inte prata om det där. Nu är det Grönan som gäller och det känns mycket roligare, fortsätter hon och spricker upp i ett stort leende.

För hon klickade på den där annonsen efter Chicagoflygningen. Hon tänkte att det kunde vara kul att jobba på Gröna Lund, trots att hon inte varit där på 30 år. Trots att hon ogillar karuseller, och aldrig skulle sätta sin fot i huvudattraktionen Fritt fall. Och trots att de fick stanna trapporna till Lustiga huset sist hon var där för att hon varken kunde ta sig upp eller ner.

När hon kallades till intervju någon dag senare var hon full av förväntan. Att de andra på gruppintervjun knappt fyllt 20 var inget som bekymrade henne.

– Jag var inte grandmother. Jag var great grandmother!

Till intervjun skulle alla ta med sig en bild på en person som skulle kunna lyfta Gröna Lund. Komikern Björn Gustafson var mest populär och Ninas val, den legendariske SAS-chefen Jan Carlzon, var det ingen som kände till.

– Janne Carlzon är den mest inspirerande person jag träffat. Han fick 30 000 anställda och miljoner resenärer att känna sig viktiga. En verklig förebild.

Med 41 års erfarenhet i ryggen var intervjun inget problem.

– Jag är ju van, blir inte förvånad längre och jag är inte lättprovocerad. Och så kan jag det här med service. Kunden ska tro att han har rätt.

Hon fick jobbet som entrévärd och gick direkt in i den högsta löne­klassen, för dem som fyllt 21 år.

Förra veckan slutade hon på SAS och började på Gröna Lund. Iklädd uniform och hög hatt ska hon visa besökarna till rätta när nöjesfältet öppnar i morgon.

– Det ska bli spännande att jobba med nya, lite folkligare kunder. SAS är ju ändå rätt mycket gubbar.

Nina tycker att hon fått en andra chans. Hon trodde att det var nästan omöjligt att få jobb men fick napp på första försöket.

– Och att det är just nöjesfältet Gröna Lund som vänder sig till unga som går i bräschen och satsar på oss äldre är så otroligt häftigt.

Nu har hon fått blodad tand och ska söka jobb som reseguide också. Även om det är svårt för äldre på arbetsmarknaden i dag tror hon att vändningen är på väg.

– Den inskränkta attityden håller inte i längden, varken när det gäller äldre arbetskraft eller utlandsfödda. Vi kan inte ha läkare som kör taxi i framtiden eller erfarna, kompetenta människor som ratas för att de ses som för gamla. Det är slöseri, och vi äldre blir ju dessutom allt yngre nu för tiden, säger hon med ett leende och stryker de gråa hårslingorna ur ansiktet.