65 procent i LO-opinion tycker inte att industrins avtal ska styra lönerna på hela arbetsmarknaden.

Så många som 61 procent tror ändå att LO-förbunden kan enas om gemensamma krav i nästa avtalsrörelsen – den upphetsade debatten om ett nytt industriavtal till trots. I de utkast till nytt industriavtal som LO-Tidningen berättat om finns formuleringar som kan leda till slutsatsen att LO-samordningen ska  vara ”förenlig med de intressen som bär upp industriavtalet”.

– Om industriförbunden inte levererar bra avtal ska de inte vara ledande för andra förbund, tycker Henrik Larsson, fackligt aktiv elektriker i Trollhättan.

Kenth Williamsson, metallarbetare i Skillingaryd och aktiv i IF Metalls klubb på Proton Engineering, anser att industrin ska gå före.

– Det är oerhört viktigt för svensk konkurrenskraft, ekonomin och därmed vår gemensamma välfärd att den konkurrensutsatta sektorn styr lönernas utveckling, resonerar han.

Industriavtalet omfattar fyra LO-förbund. Det är IF Metall, Livs, GS och Pappers. En tredjedel i LO-opinion är med i något av dessa förbund. Majoriteten av dem, men inte alla, vill att industrin ska vara löneledande.

Av de övriga i LO-opinion säger majoriteten nej. Några är oroliga för att ett dåligt avtal för industriförbunden ska missgynna de andra LO-förbunden.

Roine Brobäck bor i Romakloster och är facklig-politisk ansvarig i GS sektion på Gotland. Han säger ja till att industrin ska vara löneledande, men med ett förbehåll:

– Om inte IF Metall ballar ur och säljer sin själ till arbetsgivarna igen, till exempel med hjälp av lönereduktion eller ungdomsavtal.