I min förra krönika skrev jag om glädjefnattet över Juholts linjetal men förespådde också att marknadskramande högersossar snart skulle beträda viktiga poster. Min fråga är nu – hur kan det radikalaste tal en partiledare hållit sedan, typ 1917, några dagar senare ta mänsklig form i Rutsossen Tommy Waidelich? Partiet inte bara öppnar sig för skadeglada anklagelser om otydlighet, dubbelspel och tomma ordproduktion – man befäster sin fastlåsning vid 90-talets döda liberala världsbild.

Lena Sommestad, professor i ekonomisk historia, har gång på gång fört fram att socialdemokratisk politik åter måste vägledas av fakta, kunskap och forskning inte minst därför att det bekräftar arbetarrörelsens värderingar. Det som jag trodde Juholt definierade som värdeburen tillväxt i sitt linjetal. Men hur kan man då tillsätta en ekonomisk-politisk talesman som tror på euron, rut, och vinster i välfärden, som kan leva med sig själv efter att ha bräkt ut högerklyschan att han vill ha ”tillväxtfrämjande skatter som gynnar företagandet”? ( E-24, 7 april)

Waidelich är förstås en kompromiss mellan olika falanger inom partiet men också en strategi som påminner om de etablerade partiernas misslyckade hanterade av Sverigedemokraterna – man vill vinna de främlingsfientliga genom att vara främlingsfientliga light. Men ju mer man pratar burka och hårdare tag desto mer legitimeras SD och deras agenda. Ju mer sossarna pratar jobbskatteavdrag, välfärdsjobb och utanförskap desto mer vinner borgarna.

Det Juholt, socialdemokratin och vänstern har att brottas med är att politiken filtreras och tolkas genom en mängd högerbimbos, nu menar jag inte borgerliga ledarsidor. Jag pratar om public services så kallade expertkommentatorer som inte bara är djupt borgerliga utan också märkligt okunniga om politik som värderingar och ideologi. Minnesvärt är Margit Silbersteins så kallade analys i SVT:s direktsändning av Håkan Juholts linjetal: ”De kan ju inte föra den politiken, att marknaden är dum och de vet de ju”.

I söndagens Agenda fick exempelvis experttrollen Silberstein och KG Bergström, numera på Expressen, så tvivel kring Juholt med den försåtliga egna agendan att sänkta skatter är bra och fastighetsskatt dåligt utan några andra skäl än att kommentatorerna själva är så solitt inbäddade av tids­andan.

Vi kan bara hoppas på en självsanering, att trollen i nyhetsprogrammen avskaffas och ersätts med exempelvis ledarskribenter vars höger-vänstersympatier är tydliga. Men till dess kan inte Socialdemokraterna spela på högerns planhalva, de kan inte erbjuda dem Tommy Waidelich och hoppas på acceptans, till och med beröm.

När partiet spelar borgare light så legitimerar man inte bara borgerlig politik, medias offentliga avrättningar blir bara så mycket mer sadistiskt lustfyllda.

Ann-Charlott Altstadt