Var finns LO:s och arbetarrörelsens kamp för HBT-frågor, undrade en insändare i LO-tidningen för ett par nummer sedan.
Enligt Jan Svärd, HBT-ansvarig på IF Metall som svarar i numret efter, ingår frågorna nu i förbundets arbetsmiljöutbildningar.
Det är bra och tyvärr nödvändigt, trots den bild som präglar media.
Glappet är nämligen ofta stort mellan mediavärldens frispråkighet och den enskilde homosexuelle arbetarens verklighet på arbetsplatsen.
Men samma tudelning möter vi också i andra frågor som rör ämnet sex.
Tv och tidningar är fyllda av färgsprakande sexartiklar. Men om det enskilda butiksbiträdet får sitt privata sexliv avslöjat kan det innebära en katastrof även i arbetslivet.
Den liberala tidningen Neo försöker i sitt senaste nummer driva tesen att den svenska sexliberala inställningen är på tillbakagång. Det är viktig frågeställning men tyvärr kan tidningen varken belägga eller avföra att så är på väg att ske.
Betydligt vassare är EU-minister Birgitta Ohlssons (FP) i en debattartikel i Uppsala Nya tidning där hon delvis tar upp samma farhåga och modigt och klarsynt försvarar den sekulära staten som ett sätt att, bland annat, säkerställa sexuellt likaberättigande.
Och att alla LO-anslutna har rätt till sitt eget privatliv och en bra arbetsmiljö, oavsett sexuell läggning eller inställning till sex över huvud taget, borde naturligtvis vara en självklarhet.
