Regeringens strategi i årets vårbudget påminner om den gamla sovjetiska inställningen till vår miljö. I sovjetisk planekonomi sattes inget värde på naturresurser. Att skövla naturen var alltså i sovjetisk mening gratis.
I en mer modern ekonomi ser vi att våra barn får betala för en sådan inställning.
På samma vis sätter regeringen i sin vårbudget inget värde på utbildning eller infrastruktur eller andra investeringar för en bättre framtid. Det är i alliansens värld gratis att strunta i framtiden och i stället sänka skatterna nu.
Trots stora ord om hur starka statsfinanser vi har väljer alltså regeringen att inte använda något av det till framtidsinvesteringar.
I stället aviseras ännu ett jobbskatteavdrag redan nästa vår och ytterligare ett, det sjätte, senare under mandatperioden.
Det är i och för sig roligt att få mer pengar i plånboken, såvida man inte arbetar inom servicesektorn och inom kommuner och landsting. Inom dessa områden har nämligen finansminister Anders Borg deklarerat att han anser att ingångslönerna är för höga.
Och med lägre löner blir ju skatteavdragen meningslösa.
Men även om det för övriga arbetande svenskar kan vara trevligt med mer pengar i plånboken i dag är det oansvarigt att inte investera mer för framtiden.
Skattesänkningarna kostar mellan 12 och 20 miljarder kronor, vilket kan jämföras med de totalt 2 miljarder som går till sjukförsäkring och järnväg, insatser som är extremt otillräckliga.
Som fackförbundet ST påpekar så har regeringen inte ens brytt sig om att i dessa ”goda tider” dra tillbaka de sparbeting man lagt på Försäkringskassan, vilket knappast underlättar att få folk i arbete.
Det är en politik som, likt Sovjet, struntar i framtiden.
