Arbetare eller inte?

Fem typer. Är de arbetare? Klicka på bilden för att se vad Daniel Suhonen, Jonas Edlund och Jenny Petersson tycker!

Att tala om begrepp som arbetare och arbetarklass är viktigt, eftersom forskningen utifrån klass säger mycket om vårt välbefinnande, anser professor Jonas Edlund.

Men arbetarklassen verkar ha försvunnit – från den politiska arenan.

Det finns en rad relevanta mått, som finns där, oavsett hur var och en upplever sin situation, säger Jonas Edlund, professor i sociologi vid Umeå universitet.

Oavsett hur folk definierar arbetare och tjänstemän.

Han säger att det finns en del debattörer som tycker att man ska titta mer på yrken specifikt och mindre på större uppdelningar.

– Vi moderater försöker att inte klassificera, säger en av dem: Jenny Petersson, suppleant i arbetsmarknadsutskottet.

– Jag tycker att en snickare, en sjuksköterska, en tjänsteman, det är arbetare, och det är bara exempel på olika sorters jobb, säger hon.

En arbetare är en som förvärvsarbetar och får betalt för det. Identiteten hos en arbetare är att man har ett jobb att gå till. Förut kanske man tänkte på ”industrin och hela den biten”, men nu är arbetare ett användbart ord som funkar på alla, säger hon. Fast hon skulle inte fråga en person: Är du arbetare? Då ligger en värdering i begreppet, och tanken går till kollektivavtal, tror hon.

– Och man frågar inte den enskilda vilket avtal den lyder under eftersom det är ett fritt val att vara med i facket.

– Då blir nästa fråga … nej, jag vill inte använda det ordet, klass. Är du i … liksom, vilken … Nej, det är därför jag inte använder det ordet, säger hon.

Jonas Edlund tycker att frågan om samhällsklasser handlar om något viktigt: det öppna eller slutna samhället.

– Har alla samma chanser, från generation till generation? Studerar man mobilitet vore det konst­igt att titta på specifika yrken, då är det viktigare att titta på besläktade yrken. På så sätt finns samhällsklasser, säger han.

Han säger att det också finns många, liksom han själv, som vill ha kvar det bredare klassbegreppet.

En av dem är Daniel Suhonen, chefredaktör för SSU:s Tvärdrag:

– För mig handlar begreppet arbetare om makt. Har man makt över sitt eget arbete, över andras arbete, över kapitalet?

– Jag är journalist och skribent och tjänar någonstans i övre halvan av LO-kollektivet, 25 000 kronor i månaden. Skulle jag jobba på smältverket eller köra dubbla pass som sopåkare skulle jag tjäna bättre. Men jag har en frihet, i dag när du ringer mig sitter jag i en soffa hemma, ska skriva en artikel och göra en intervju med LO-Tidningen och min arbetsgivare har fan inte med det att göra.

– Jag är fri, liksom. Det är det som skiljer jämfört med människor i arbetarklassen. Sedan kommer jag från arbetarklassen, nästan ett trasproletärt skikt, förtidspensionärsskiktet, där folk blir 60 och inte 100, där man inte ärver pengar utan får betala folks begravningar.

Det vanligaste klassbegreppet utgår från två faktorer, berättar sociologiprofessorn Jonas Edlund: färdigheter och självständighet:

– Högre tjänstemän har en hög­re grad av autonomi, det går inte att anställa dem annars, det ligger i deras jobb. De ska förverkliga organisationens vision och då går det inte att detaljstyra dem. De som däremot har färdigheter som är enkla att förvärva, och där man kan detaljstyra arbetet, är arbetare enligt den typiska definitionen.

Däremot finns brister i verktygen för att definiera klass, säger han. De utvecklades på 1960-talet och passar inte riktigt den växande tjänstesektorn. Bland lägre tjänstemän finns en grupp som delar villkoren med den traditionella arbetarklassen.

Utifrån samma tanke föreslår Daniel Suhonen att halva TCO borde bilda något nytt ihop med LO och andra halvan något med Saco. Han tycker att arbetarrörelsen måste öka och använda klassmedvetandet. Klass har försvunnit ur den politiska debatten, säger han.
– När inte ens Mona Sahlin eller Wanja Lundby-Wedin använder ordet arbetarklass, hur ska då en vanlig LO-medlem förstå begreppet på en politisk nivå? Då säger man att man är arbetare, men inte arbetarklass.

Idén om välfärdssamhället bygger på att kompensera ojämlikt fördelade levnadsvillkor, som att vissa har små risker för arbetslöshet eller sjukdom och andra har stora, säger Jonas Edlund. Men att frågan om klass blir politisk är oundvikligt. Viktigast ur forskarsynpunkt är att förhålla sig så objektiv som möjligt och använda transparenta metoder.

– Klassamhället har varit ett starkt och tydligt element i en vänsterrörelse, så jag tycker inte att det är konstigt att borgerliga debattörer vill säga att det inte finns ett klassamhälle. Men på allvar tror jag inte att en seriös borgerlig debattör skulle säga att det inte finns ett klassamhälle utifrån yrkesgrupper och hälsa, det är dumt att förneka något som är väletablerat, säger Jonas Edlund.

Charlotta Kåks Röshammar