Att prova nya lunchställen kan bli en dyr affär. Mia Magnusson blev påkörd på väg från lunchen men nekas livränta för att hon inte lunchade på sitt vanliga ställe.
– Det känns verkligen absurt att domstolen använder sig av förlegade lagar, säger hon.

Trafikolyckan inträffade i mitten av 1990-talet då Mia Magnusson sedan två veckor tillbaka hade en ungdomspraktikplats på ett rederi i Strömstad. Hon brukade äta lunch på jobbet eller i närheten av arbetsplatsen, men en dag tog hon och en kollega bilen in till centrum för att äta.

På väg tillbaka till jobbet blev de påkörda när de stannat vid ett övergångsställe och Mia Magnusson drabbades av en whiplashskada.

Skadan dokumenterades med röntgen på sjukhuset, men när hon ansökte om arbetsskadeersättning fick hon fick hon avslag av Försäkringskassan. Först flera år senare fick hon rätt till livränta efter en dom i länsrätten i Skåne, där hon nu bor.

Domstolen ansåg att olycksfall som sker på väg till eller från matställen eller måltidsinköp under raster är färdolycksfall och omfattas av arbetsskadelagen (LAF).

Men Försäkringskassan håller inte med. Eftersom kvinnan inte lunchade på sitt vanliga ställe är det ingen arbetsskada, enligt kassan, som nu fått rätt av kammarrätten.

”Av utredningen framgår att Mia Magnusson inte regelbundet brukade besöka det måltidsställe som hon var på väg ifrån, då olyckan skedde. Färden utgjorde därmed inte en sådan regelbunden och vanlig färd till/från måltidsställe som omfattas av LAF” skriver kammarrätten i domen och lutar sig mot en praxis som går tillbaka till 1930-talet.

– Det är löjligt. Allt har förändrats sedan dess, både bilar och matvanor. Det är klart att lagarna också måste anpassas efter den tid vi lever i, säger Mia Magnusson.

Hon förstår inte heller hur domstolen kan avgöra vad som är ett nytt eller gammalt matställe då hon bara hade jobbat i två veckor när olyckan inträffade, och på den tiden lunchat på det aktuella stället åtminstone en gång tidigare.

I dag jobbar Mia Magnusson 75 procent med ordermottagning på ett kontor och har sjukersättning på 25 procent. Försäkringskassan anser att det är hennes försäkringsbolag ska täcka inkomstbortfallet, men försäkringsbolaget anser att det är en arbetsskada och bollar tillbaka till Försäkringskassan.

– Jag är så trött på deras fajt. Jag struntar i vem som betalar bara jag får ersättningen jag har rätt till, säger Mia Magnusson.

Hon tycker att kammarrättens dom är gammalmodig och kommer att överklaga den till högsta instans, Regeringsrätten.

– Det är klart att jag vill få rätt, men jag gör det här också för alla dem som inte orkar ta fajten själva. Lagen måste ju ändras. Det kan inte meningen att den ska fungera så här, säger hon.