LO-ekonomernas vårrapport målar upp det ekonomiska läget som ett pastellandskap under övergång till grå vardag. Kurvorna, som pekade uppåt 2010, gör det även i år. Låt vara att LO-ekonomerna ser det som en rekyleffekt efter den djupa, men snabba finanskrisen.

Ola Pettersson lämnade i dag sin första rapport som LO:s chefsekonom.

– Vi tror vi har en hygglig ekonomisk utveckling framför oss i år och även nästa år. Sysselsättningen ökar med 200 000 personer från 2010 till 2012, men eftersom arbets­utbudet ökar så går arbetslösheten ändå inte under sju procent, säger han.

Bruttonationalprodukten fortsätter att öka enligt prognosen, men ökningen blir mindre än förra året. LO-ekonomernas prognos utgår också från att Riksbankens strama penningpolitik dämpar tillväxten.

Högre räntor stärker kronan och försämrar möjligheterna till export. LO-ekonomerna anser att Riksbankens styrränta, reporäntan, ligger för högt.

LO-ekonomerna konstaterar att skillnaderna mellan olika sektorers sysselsättningstillväxt är ”markant” med stark tillväxt för tjänster och bygg, men endast en stabilisering för industrin och offentliga sektorn.

Det är långt till överhettning av arbetsmarknaden och arbetslösheten minskar långsamt för att förväntas landa på 7,2 nästa år. LO-ekonomerna räknar inte med någon brist på arbetskraft.

I sin vårrapport belyser LO-ekonomerna också politikernas förändrade hållning till lönesättningen.

– Vi fokuserar mycket på att lönebildningen har blivit en spelplats i den ekonomiska politiken, i både Sverige och Europa, säger Ola Petters­son.

Den nya europakten innebär krav på decentraliserad lönebildning och en ”nedgraderad arbetsrätt”, enligt LO-ekonomernas sätt att se.

Trots att Sverige inte går med i pakten tycks den svenska regeringen stå bakom de flesta av förslagen, skriver ekonomerna.

Men för att undvika inflationsdrivande lönekrav när efterfrågan på arbetsmarknaden ökar krävs ett större mått av samordning – motsatsen till decentralisering.

Ekonomerna skildrar regeringens politiska strategi som ökad sysselsättning via större löneskillnader, som ”ska uppnås genom lägre lönekrav från LO-grupperna”. LO-ekonomerna hänvisar till finansdepartementets beräkningar som säger att hela effekten på jämviktsarbetslösheten kommer av en kombination av jobbskatteavdraget, stramare arbetslöshetsförsäkring och lägre ersättningar.

LO-ekonomerna anser därför att det är ”märkligt att regeringen inte vill vidgå” att arbetslösheten ska pressas ned genom att priset sänks på LO-gruppernas arbetskraft till förmån för andra grupper.

De tror att regeringen ska pressa LO-lönerna genom ”individuella inslag i lönesystemen, svag facklig kontroll och ökad sysselsättning i låglöneyrken”.

LO-ekonomerna pekar i stället ut en annan väg där lika lön för likvärdigt arbete med täckande kollektivavtal leder till att lönerna stiger i hela branscher. Det pressar lågproduktiva företag att effektivisera eller säga upp personal som då kan jobba på ”mer produktiva företag”.