På ett litet jordklot – väldigt litet när allt kommer omkring – bor vi. Vi har mycket annat att tänka på, men ibland händer det att vi stannar till och tittar rakt upp och funderar lite. Har vi grannar? Har vi rent av släktingar någon annanstans i universum?

På film är ”utomjordingar” antingen gulliga (ET) och vänliga (Närkontakt av tredje graden) eller fientliga (Independence Day) och farliga (Monsters). I Mars Attacks verkade de snälla till en början, men började sedan skjuta vilt omkring sig hos den amerikanska kongressen.

Ronald Reagan sa till FNs generalförsamling 1987:

”Ibland tänker jag på hur snabbt våra åsiktsskillnader skulle försvinna över hela jorden om vi ställdes inför ett utomjordiskt hot”

Men om Reagans tal var retoriskt (?), menar fysikern Stephen Hawking att vi inte ens bör försöka få kontakt.

”Vi behöver bara titta på oss själva för att se hur intelligent liv kan utvecklas till något vi inte vill möta.”

Och när Royal Society i London i fjol höll en två dagars konferens om utomjordiskt liv, sa en av professorerna att ”om de ringer bör vi inte lyfta luren”.

Då var Jimmy Carter mer optimistisk i det meddelande som 1977 fick följa med rymdsonderna Voyager:

”Vi hoppas någon dag…kunna ansluta oss till en gemenskap av galaktiska civilisationer.”

Med i sonderna, som fortfarande är på väg allt längre ut i rymden, finns också bilder från jorden och utvald musik. (”Jag skulle välja Bachs samlade verk”, sa Sloan-Kettering-institutets president Lewis Thomas vid tiden,”men det vore att skryta”.) Och SETI-institutets Frank Drake, som har jagat radiosignaler från andra i rymden sedan 1960, gissar att det bara rör sig om 20-30 år innan vi får kontakt.

I mörkret längst upp på toppen av Greenwich Park är utsikten över London underbar. Jag går in i det kungliga observatoriet och slår mig ner i en sal högst upp i tornet. Där förs ett roligt samtal mellan science fiction-författaren Simon Guerrier och Dr Zita Martins, portugisisk astrobiolog. Martins letar spår av liv på meteoriter. Guerrier letar nya monster.

”Allt som ser konstigt och annorlunda ut och har ett nytt sätt att döda människor på, är bra. Det är det jag hoppas vetenskapen ska hitta.”

Martins svarar:

”Vi har ingen anledning att tro, om det finns liv, att de kommer att vara monster och att de ska döda oss.”

Guerrier:

”Det är det vetenskapsmännen alltid säger…och sedan dödas de.”

Jag sitter kvar en stund med Dr Martins efteråt. Vad skulle det betyda, om vi faktiskt fick kontakt?

”Jag tror, för att dra en parallell, att det vore som för fyra hundra år sedan, när Galileo sa att nej, det är jorden som åker runt solen, inte tvärtom, och en mängd saker förändrades som vi har sett kyrkan vara emot….jag tror att det skulle vara en stor revolution på alla vis.”

Tillbaka i Sverige tar jag tunnelbanan till Kista. I ett litet kontor hos Totalförsvarets forskningsinstitut sitter Eva Bernhardsdotter, nyligen utsedd till försvarets UFO-handläggare (vid sidan av hennes ordinarie arbete med rymdfrågor).

Bakom henne står hyllrader med pärmar, de första från 40-talet, fyllda med brev från svenskar som sett konstiga föremål och ljussken på himlen. Det är Evas jobb att svara, och arkivera.

”När jag bara på skoj berättar för folk att jag är också UFO-handläggare, då skrattar folk, tror inte på det.”

Vi talar om Hawkings farhågor, och professorn som ansåg att vi inte bör svara om vi kontaktas.

”Jag tänker så här. Om det är någon som knackar på vår dörr. Det betyder att det är någon som har lyckats ta sig ända hit. Och då undrar jag, har vi något val?”

I höstas spreds en nyhet om att FN skulle utse Mazlan Othman – chef för FN:s avdelning för rymdfrågor i Wien – till jordens officiella kontaktperson. När tidningen The Guardian kollade upp det fick de dock följande mail från Othman:

”Det låter riktigt coolt, men jag måste förneka det.”

Så hur skulle vi svara, om vi får kontakt? Det räcker med att ställa frågan för att blixtbelysa både vår storlek och vår gemenskap. Föreställ dig då att det verkligen händer. På riktigt. Att det en dag verkligen händer.

Sven Cahling