Mina svindyra glasögonbågar av känt märke är inte bra. En liten plastskena ramlar av ibland. De blir sneda, det ser ut som om jag varit i slagsmål.

Första gången det hände var hemma i Sverige. Jag gick med dem till min närmsta optiker och föreslog att man kunde sätta fast plastskenan med tvåkomponentslim. ”Det har jag inte kompetens för”, sade optikern, ”den skulle snart ramla av igen. Dessutom kanske det går på garantin”.

Det gjorde det, men den nya bågen måste beställas från Italien. Det skulle ta 2–4 veckor visade det sig. Jag var tvungen att ha ett par extraglasögon under tiden. Jag beställde ett par på nätet. Jag såg ut som en optiker i dem, men de kostade bara 249 kr exklusive frakt.

Nästa gång plastskenan ramlar av är i Indien. Jag går med dem till min närmsta optiker i den lilla staden Hoshangabad och föreslår på teckenspråk att de ska sätta fast skenan med tvåkomponentslim. Det går bra. Det tar 5 minuter och kostar 5 rupies.

Det svenska sättet att sköta saken genererade en omsättning på säkert 2000 kr, om man räknar med tillverkning och frakt av ett par nya glasögon och ett par nya bågar, paketering, internettrafik etc.

Det är så man skapar en ekonomi i tillväxt. Genom att tro att man glömt bort hur man använder klister.

Lars Hermansson