Vandrar i centrala Köpenhamn en snöfri vinterdag. Parisiskt elegant, ibland ett slitet Berlin. Överdåd och festrus, sidenkappor och glada klackar men ändå känslan av ett överflöd som stannat av. Helt nyligen. Många reor, folk tittar mest. På kaféerna talas det om bistrare tider. De danska gasfälten i Nordsjön sinar, säger någon.

På det statliga örlogsmuseet drömmer man sig tillbaka till Öresundstullens dagar (1429–1857) då Danmark levde gott på inkomster från alla de fartyg som passerade in och ut ur Östersjön.

Den danska örlogsflottan skapades 1510 för att bevaka just Öresundstullen mot utländska kapare.

Utställningen ”I piraternas kölvatten, den danska flottans kamp mot pirater under 500 år” inleds med kanoner, gyllene schabrak, byster av turkar och araber med kroksablar. Oljemålningar från en dansk straffexpedition till ”det främmande och muslimska Nordafrika”.

Bildskärmen på en kommandobrygga visar filmer där dagens danska fartyg förintar pirater utanför Somalias kust till tonerna av militärmarscher. Höga vågor slår mot det danska stålet, taktfasta kanonsalvor och brinnande piratskepp, stolt fladdrande danska fanor.

Som hämtat ur Deutsche Wochenschau.

Några kvarter bort, i den gamla fristaten Christiania, kommer polisen på tisdagar, sägs det.

En afrikansk bartender nynnar till musik: ”Vi vill ha Danmark tillbaka. Det gamla smilande, öppna, toleranta Danmark.”

Björn Cederberg