I Europa ser många med skeptiska ögon på utländska arbetare – medan Kanada välkomnar dem.

I EU-länderna har flera främlingsfientliga partier lyckats surfa in i parlamenten på grund av den oro som finns kring invandringsfrågorna.

I Kanada är läget helt annat. Trots att landet tar emot vanligtvis mellan 200 000 och 250 000 utländska medborgare per år är invandringen allmänt accepterad.

– Snart är över 60 procent i staden Toronto utlandsfödda. Men när siffran togs upp i medierna struntade Torontoborna i den, sa migrationsforskaren Howard Duncan när han förra veckan framträdde på Kanadensiska ambassaden i Stockholm.

Den liberala tankesmedjan Fores presenterade samtidigt boken Kanadamodellen – Hur invandring leder till jobb. Howard Duncan, som medverkar i boken, hävdade att det finns flera förklaringar till varför invandrarfrågan inte har samma politiska sprängkraft i Kanada som i EU-länderna:

En förklaring är geografisk. Kanada ligger långt ifrån de stora flyktingströmmarna och har endast en landgräns, mot USA. Andra orsaker är att landet har en stor sektor med lågkvalificerad arbetskraft samt att frivilligorganisationer har fått ett stort ansvar för integrationen.

Men det var framför allt en annan stor skillnad som Howard Duncan framhöll. I Kanada finns en annan syn på invandring.

– Idén är att invandring ska gynna samhället, sa Howard Duncan.

De som vill komma till Kanada som arbetskraftinvandrare värderas utefter ett poängsystem. Hög utbildning, språkkunskaper och pengar som öppnar för att vara självförsörjande ger många poäng. Och fler poäng ökar chanserna att komma in i landet.

Till skillnad ifrån de flesta EU-länderna, undantaget Storbritannien, jobbar den kanadensiska staten aktivt för att hitta rätt arbetskraft utomlands.

Detta ställer dock till problem på andra håll i världen.

I södra Afrika har flera länder svårt att klara av sin sjukvård eftersom många läkare och sjuksköterskor fått bra jobberbjudande från rika länder.

Sammanlagt jobbar 11 000 läkare, som har sitt ursprung i södra Afrika, i Storbritannien, USA och Kanada. Detta motsvarar en tiondel av den totala läkarkåren på den hela afrikanska kontinenten, enligt det svenska, statliga delbetänkandet Cirkulär migration och utveckling.

Integrationsminister Erik Ullenhag (FP) deltog i diskussionerna på den kanadensiska ambassaden, och jämförde med den svenska politiken och situationen.

– Det finns definitivt saker Kanada kan lära oss, sa han.

Erik Ullenhag tyckte att det finns en allt för utbredd syn på omhändertagande då Sverige tar emot invandrare, och att det måste gå snabbare för invandrare att komma ut på arbetsmarknaden. För flyktinginvandrare dröjer det i genomsnitt sju år att få ett arbete.

Samma dag som diskussionen fördes på den kanadensiska ambassaden presenterade regeringen och Miljöpartiet sin ramöverenskommelse om den svenska migrationspolitiken. Från fackligt håll följs frågan om arbetskraftinvandring med stort intresse. Särskilt efter de senaste årens uppmärksammade fall av underbetalade utländska bärplockare.

Ett möjligt svar på hur Sverige i framtiden ska hantera frågan kan komma den 31 mars. Då presenterar den parlamentariska kommittén om cirkulär migration och utveckling sitt slutbetänkande.