Kan också jag bli lycklig?

Cd-boxen med sångerskans samtliga inspelningar – noga räknat 432 stycken på 17 CD – ger verkligen möjlighet att höra det som boxens sammanställare, Lasse Zackrisson, skriver i texthäftet: ”Ulla Billquist … är en av Sveriges största sångartister under 1900-talet.

Själv skulle jag kunna ta i ännu mer: Ulla Billquist måste vara Sveriges främsta sångerska – alla kategorier – från sekelskiftet 1900 och framåt.

Det handlar om förhållandet – mötet och kontrasten,   spänningsfältet – mellan sångerskan och sångerna, hennes liv och sångtexterna. Ulla Billquist kunde sjunga så att en schlager blev vad den faktiskt är: en sång som träffar så rätt i hjärtat att orden och tonerna följer lyssnaren genom livet.

Hennes mest kända inspelningar – beredskapssången ”Min soldat” från 1940, ”Kring de små husen i gränderna vid hamnen” och ”Räkna de lyckliga stunderna blott” (också 40-tal) – är några få exempel.

Hon föddes 1907 i Eslöv och var blott sex månader då hennes far dog, växte upp med sin mor och tre syskon. Mamman betraktade yngsta dottern som ”en ful ankunge”. Ulla hade det svårt med livet, var skör och blyg, förstod inte hur någon kunde tycka om – ja, älska – ”den fula ankungen”.

Men hon verkar ha haft en stark vilja att kompensera sig. Som 16-åring rymde Ulla, född Schönström, till skådespelaren Fritiof Billquist i Helsingborg, där hon kom in på stadsteaterns elevskola. Hon var karsk nog också att söka engagemang hos revykungen Ernst Rolf i Stockholm.

Ulla Billquist blev bara 38 år men hann gifta sig tre gånger. Hon avled 1946, den 3 juli hittades hon död i sin lägenhet i Stockholm. Hon tog livet av sig. I CD-häftet finns en uppgift, som aldrig nått utanför artistkretsar. Ulla var lesbisk, en annan kvinna skulle ha legat bredvid henne. Men hennes älskade vågade inte begå självmord, när Ulla somnat in reste sig kvinnan och gick ut.

Allt det här – hela hennes liv – hörs i rösten. Men lyssnar jag inte in för mycket då? Drar för stora paralleller mellan privatliv och artisteri? Nej, unegfär som Nils Petter Sundgren sa i TV härom kvällen om filmregissören Roman Polanski: ibland är det omöjligt att dra en skarp gräns mellan konst och verklighet.

1929 gjorde Ulla Billquist sin första skivinspelning och dödsåret 1946 den sista. Hon var en schlagersångerska  men schlager är ingen genre utan betyder att hon lyckades göra sånger populära. Hon sjöng det mesta: svenska och översatta sånger, revykupletter, filmmelodier och visor, tango och annat sydamerikanskt, anglosaxiska populär- och jazzlåtar, tyska melodier.

Det mesta valdes av skivbolag och producenter, ibland ville de locka fram en ungflickig glädje genom att arrangera någon schlager i en alltför hög tonart och andra gånger valdes texter och melodier som samklingade med röstens mörka stämning.

Men vad hon än sjöng så sjöng Ulla Billquist med samma, låt säga, dialektik och Verfremdungseffekt. Hon är två personer: den ena stiger in i sången medan den andra står vid sidan om och betraktar textens innehåll. Liksom frågar sig: Är jag så här olycklig? Kan också jag bli lycklig?

Orkestrarna må inleda spelglatt och livat – som i ”När du emot mig ler” (1932). ”Om du sjunger och ler” (1938) och ”Öppna ditt fönster” (1944) – men när Ulla Billquist börjar sjunga, då sjunker stämningen. Några toner kan hon sjunga så ljust att man tror att hon ler och skrattar, men snart glider rösten nedåt igen, till det mörkare, gråa och dystra. Hon uppehåller skenet.

Gör något drastiskt, jämför hennes inspelning av ”Johannas syster” (1939) med Sickan Carlssons fnittrande, drillande version. Skillnad det! Ulla Billquist var en helt annat sorts sångerska än både Sickan Carlsson och den yngre Alice Babs. Hon hade en annan röst, ett annat hjärta, en annan själ. En mycket större sorg.

CD-boxen innehåller Ulla Billquists alla utgivna skivor, alternativa versioner, outgivna inspelningar och en provinspelning av ”Bagateller” (1940) med Ulla själv vid pianot.

Vilken imponerande musikalisk bredd! Från de sorgligaste sånger – till exempel ”När det ljusnar på andra sidan sundet” (1943), där hennes röst balanserar mellan hopp-sorg, tro-misstro, och tidigare nämnda ”Räkna de lyckliga stunderna blott” (1944), där hon verkar räkna alla stunder utom de lyckliga – till ”Uti Rio-rio-rio-rio de Janeiro” (1938), där rösten hoppar latin-rytmiskt, vigt och dansant. Och dessutom filmmelodin ”Gatans serenad” (1941) med stämning av modern – ja, mondän – storstadskväll.

Bengt Eriksson

Länk till de – alltför få – inspelningar med Ulla Billquist som finns på Spotify.

På YouTube finns ett filmklipp där man kan se och höra Ulla Billquist framföra ”Gatans serenad”.

Udda bonus: ”Min soldat”, som var en svensk schlager till både melodi och text, gjorde med titeln ”The Shrine of St. Cecilia” också succé i England och USA. På Spotify kan sången höras i många olika tolkningar: som country, soul och doo wop samt – den mest kända versionen – med stämsång av Andrew Sisters.