Håkan Juholt som partiledare och Carin Jämtin som partisekreterare bådar mycket gott för den framtida socialdemokratin.
Många kommentarer betecknar paret som en kompromisslösning. Det stämmer inte. Hos många socialdemokrater fanns dessa två namn med i den absoluta toppen på tänkbara kandidater redan när Mona Sahlin annonserade sin avgång.
I avvägningen mellan olika falanger är valet lyckat.
En man och en kvinna.
Håkan Juholt från Kalmar partidistrikt representerar land och småstad medan Carin Jämtin från Stockholm stad representerar storstaden.
Var står de då politiskt?
Håkan Juholt placerar sig själv ”något till vänster”, men indelningen i vänster/högerskalan inom Socialdemokratin är luddig.
Håkan Juholt har snarare hållit sig till traditionell socialdemokratisk politik, det vill säga att han följer partikongressens beslut.
Han uttrycker en vilja att ”reparera sjukförsäkringen och a-kassan och använda tillväxten till förbättrad välfärd, inte skattesänkningar.”
Denna ambition är klassisk socialdemokrati.
Att borgerlig press klassar denna grundläggande solidariska inställning som avskyvärt vänstertänkande är självklart, men det vore olyckligt om klassisk socialdemokrati, med en rimlig a-kassa och starka socialförsäkringar, skulle ses som en ”falang” inom ett parti som alltid värnat just välfärds- och tillväxtfrågor.
Nu är dock risken inte så stor.
Håkan Juholt har ett starkt stöd och kan bli den enande kraft som andra namn skulle haft svårt att nå upp till.
Samma resonemang går att föra om Carin Jämtin. Den vänsterstämpel hon redan fått från borgerligt håll består i att hon vill begränsa vinstuttagen i friskolor, en ”vänsterlinje” som även utbildningsminister Jan Björklund nu har sagt sig stödja.
Valberedningen har alltså snarare presenterat två namn i partiets mittfåra för att driva klassisk socialdemokrati vidare.
En högst rimlig ståndpunkt.
