I sin slutrapport presenterade socialdemokraternas krisgrupp nyligen en försiktig propå om att skatterna kanske måste höjas.
Borgerlig media dömde genast ut förslaget med att väljarna en gång redan sagt nej till höjda skatter.
Men om vi börjar i andra änden, vad är realistiskt att de skatter vi betalar ska räcka till?
I sin skrift ”Är skatter skadliga” sneglar Anne-Marie Lindgren på Arbetarrörelsens tankesmedja mot dem som har huvudansvar för vad skatterna används till, nämligen Sveriges kommuner och landsting (SKL).
Och svaret är nedslående.
SKL:s analysgrupp konstaterar att om dagens system för välfärd ska bestå måste skatten höjas med 13 kronor fram till 2035.
Visst finns dellösningar, som att öka effektiviteten. Men det skulle i bästa fall bara räcka till hälften av vad som behövs, enligt analysgruppen.
Men om folk arbetar mer? Nej, även vid ett extremt positivt scenario, om alla börjar jobba ett år tidigare och jobbar ett år längre än i dag, så motsvarar det bara 92 öre i höjd skatt.
Det går naturligtvis att höja avgifterna, men då behövs ännu högre avgifter för dem som utnyttjar skola och sjukhus än vad skatten skulle behöva höjas för att klara samma behov.
Detta är jobbskatteavdragets baksida.
Avdraget gör att kommuner och landsting, de som tillhandahåller vård, skola och omsorg, får slita sitt hår för att få verksamheter att fungera med mindre pengar, utan att lyckas.
I det korta perspektivet händer ingenting, men snart står vi inför ett verkligt val, att på allvar se över dagens skattesystem eller acceptera nedskärningar i skola och vård.
Det är ett val som alla partier mycket snart måste göra.
