Det skulle bli korta strider och påskrivna avtal. Men det blev sega surdegar. Flera blockader har pågått i åratal utan resultat.

– Jag märker ingenting. Blockaden påverkar mig inte alls, säger Pirjo Leppiaho Tuunainen, verksamhetsansvarig för Curanda vårdassistans, som varit i blockad sedan januari 2006.

Kämparandan var stark när företrädarna för Kommunal radade upp sig utanför det privata hemtjänstföretaget Curanda i Nacka för fem år sedan. Blockaden skulle bli kort och leda till ett kollektivavtal.

Samma övertygelse fanns i Målarförbundets avdelning Målarettan, vars styrelse beslutade att sätta Andrés måleri i Uppsala i blockad i maj 2006. Men sedan dess har inte mycket hänt.

– Blockaden är inget jag tänker på. Den märks inte och jag minns inte senast en kund tog upp den, säger André Andersson, företagets vd.

Han tycker att facket gjort fel som försatt honom i blockad trots att inga av hans anställda är med i facket, och han säger att de har bra villkor och inte vill ha avtal.

Blockaderna har varken fått honom eller Pirjo Leppiaho Tuunainen på Curanda att närma sig kollektivavtalet. Snarare tvärtom.

– Det är inte lag på avtal, och jag behöver inget. Som facket uppträtt kan jag inte tänka mig att skriva på något, säger Pirjo Leppiaho Tuunainen.

Blockaderna har inte givit avtal, men de är ändå inga misslyckanden, tycker Lenita Granlund, avtalssekreterare på Kommunal, som också har en pågående blockad mot ridföretaget Ridab i Norrköping sedan maj 2006.

– Det stämmer att det inte händer så mycket, men blockaderna är en markering att vi inte accepterar avtalslösa företag, säger hon.

På Kommunals svarta lista över företag som vägrar teckna avtal, finns ytterligare tre företag. De har inte försatts i blockad. Men att det skulle beror på de två resultatlösa konflikterna förnekar Lenita Granlund.

– Det är inte så att vi undviker att varsla, men det avgörs från fall till fall vad som är lämpligt.

Inte heller Målareförbundets förhandlingschef Micke Johansson ser utdragna konflikter som misslyckanden. Förbundet har fem pågående blockader och han är övertygad om att de gör nytta.

– I de allra flesta fall tecknar ju företagen avtal innan vi lägger varsel, eller ganska snart efter att konflikten inletts.

Den 1 februari i år försatte Målarettan företaget Colorelit i Visby i blockad. Facket har fått kritik för att stridsåtgärderna riktats mot ett företag där förbundet saknar medlemmar, men för Micke Johansson är det självklart att alla företag ska ha avtal.

Kollektivavtalet är den enda garantin för att anställda får vettiga villkor och löner, och om inte alla företag följer samma regler blir konkurrensen snedvriden, säger han.

– Det ska inte vara billigare att anställa människor som inte är med i facket.

Det finns ingen gräns för hur länge konflikter kan fortsätta. Micke Johansson säger att blockaderna pågår tills företagen antingen tecknar avtal eller lägger ner verksamheten.

Inte heller Lenita Granlund ser någon tidsgräns, men hon vill ändå inte att konflikterna bara ska rulla på i evigheter.

– Det ryktas om att vi haft en blockad som pågått i 30 år tidigare, men så ska det inte vara. Vi måste fundera över nästa steg, vilka åtgärder vi ska vidta. Vad blir B nu när vi gjort A? Det är något vi måste ta tag i, säger hon.