Skäll inte på att friskolor har färre lärare och att privata förskolor ger barnen knäckebröd i stället för lagad mat. Det är helt logiskt.

Att skära i kostnaderna och dra ned på verksamheten är nämligen det enda sättet som dessa företag kan öka sina vinster på.

I debatten runt offentligt och privat ställs ofta de två driftformerna mot varandra som om de vore motsatta system.

Inget kunde vara mer fel. Dagens ”privatisering” är i stället en förvanskning av traditionellt marknadstänkande.

I offentligt ägd vård, skola och omsorg betalar vi alla för vården och skolan genom skatten. Här kan det aldrig uppstå någon vinst av själva verksamheten, snarare kan det bli pengar över. Dessa pengar kan då satsas någon annanstans, på en förskola eller ett sjukhus där det behövs mer resurser.

I traditionell privat verksamhet, där man säljer skor eller caffe latte, tar företagen normalt själva hand om överskottet i form av vinst, men de är också beroende av att folk vill betala för den produkt de marknadsför, annars får de inga inkomster.

Genom att satsa mer pengar på att förbättra produkten/verksamheten lockar företagen då till sig fler kunder och höjer därmed inkomsterna. De ansvarar alltså både för kostnaderna för produkten och inkomsterna vid försäljningen.

Den privatisering av offentlig sektor som vi ser i Sverige i dag följer inte alls detta mönster, eftersom bara delar av verksamheten privatiseras.

Vilka delar, jo kontrollen över kostnaderna, inte inkomsterna.

Privata skolor och förskolor i Sverige har i dag egen kontroll över vad verksamheten ska kosta, det vill säga de egna utgifterna i form av personal, mat, skolböcker och annat, men inkomsterna är – liksom tidigare – garanterade av skattemedel.

Därmed är inkomsterna inte längre beroende av vilken produkt de tillhandahåller.

Det är denna destruktiva logik som vi nu ser följderna av.

För att maximera sin vinst kan företagen alltså inte göra så mycket åt sina inkomster, dessa tickar i en jämn ström ändå in genom våra skatter enligt fastställda tariffer i form av skolpeng och ersättning från landstingen.

Drivkraften att förbättra produkten/verksamheten och därigenom öka vinsten finns därmed inte kvar.

Det enda företagen kan göra för att maximera sin vinst är att skära i kostnaderna.

Detta leder till ett marknadsekonomiskt kontraproduktivt förhållningssätt där de privata företagen tjänar mer pengar om de försämrar produkten i stället för att förbättra den.

Den senaste tidens avslöjanden att privata förskolor glömt barn i snödrivor och givit barnen knäckebröd och mjölk i stället för riktig mat är därför helt naturligt ur företagens synvinkel.

Färre personal minskar kostnaden och ökar därmed vinsten, knäckebröd i stället för falukorv ökar också vinsten.

Privata förskolor har till och med rätt att förbjuda sin personal att anmäla missförhållandena, vilket ger ännu friare händer att skära i kostnaderna.

Förskolorna kan inte ens stängas av trots att missförhållanden som beror på sänkta kostnader har uppdagats.

I dag råder alltså upp och nedvända världen. I stället för att företagen skapar allt bättre produkter för att öka sina vinster får svaga myndigheter efter bästa förmåga agera polis och se till att företagen inte alltför mycket försämrar sina produkter för att öka vinsten.

I en marknadsekonomi skulle dessa företag snabbt gå under, men inte i dagens system.

Det är oroväckande när det handlar om samhällets mest grundläggande produkter – skola, vård och omsorg.