”Jag var tvungen att folkbokföra mig”

I lägenheten, som Linda Ljungquist delar med tre andra svenskar, hålls krismöten. Ingen vill riktigt vara kvar i Norge, men flyttar en har ingen av dem råd att bo kvar.

Många jobb, bra löner och arbetsvillkor lockade 20-åriga Linda Ljungquist att lämna arbetslös­het, men också pojkvän, familj och vänner i Falun, när hon för ett år sedan flyttade till Norge.

Till en början jobbade hon inom vården i en mindre kommun. För att få jobba krävdes skattekort, vilket inte var ett större problem än att gå till skattekontoret och beställa det.

I höstas flyttade hon, och tre kompisar, till Oslo. Nu är hon anställd hos bemanningsföretaget Adecco. Hittills har hon fått ut en lön. Men när hon skulle förnya skattekortet var skattekontoret betydligt hårdare än för ett år sedan.

– De ville veta hur länge jag tänkt stanna, och hur jag bor. Jag hade inget val utan var tvungen att folkbokföra mig här. Annars får jag inte skattekort och får inte jobba.

Därmed förlorar hon rösträtt i svenska kommun- och landstingsval, och har endast rätt till akut svensk sjukvård.

– Det känns inte kul, jag som åker hem så pass mycket. Vi fick ingen information om allt det här när vi skrev på i början av januari. Nu hör jag många svenskar som säger till Skatteetaten att de inte ska stanna längre än 183 nätter. Men ska man behöva lura myndigheterna?

Hon berättar att de fyra svenskorna har krismöten i lägenheten som de hyr tillsammans för 14 000 kronor i månaden. Det är bara en av dem som jobbar heltid. Enligt Linda Ljungquist har det blivit mycket svårare att få jobb det senaste halvåret. Dessutom har den svenska kronan stärkts, så de tjänar inte lika mycket som de gjorde tidigare.

– Vi fyra är beroende av varandra. Flyttar en måste alla flytta. Men det är på håret nu, och vi funderar på om vi tjänar på att vara kvar. Å andra sidan finns inga jobb hemma, och nu är man ju folkbokförd här också.