Under den engelska prövningen av vad som ska hända med Julian Assange ställer demonstrerande Wikileaksanhängare svensk sexualbrottslagstiftning mot spridningen av hemliga dokument.
Det svenska rättsväsendets intentioner ifrågasätts och en allt starkare opinion fruktar en kommande utvisning från Sverige till USA, något som skulle vara ett katastrofalt nederlag för offentlighetens fanbärare i Sverige.
Men har dessa två saker verkligen med varandra att göra?
Om vi för ett ögonblick höjer blicken från att det just är Wikileaks frontfigur om står anklagad, är det då så underligt att åklagaren vill få målet prövat?
I korta drag gäller åtalet enligt förundersökningen att kvinnorna ska ha sagt ja till sex med Assange men nej till omständigheterna runt samlagen. På olika sätt ska Assange ha drivit igenom sin vilja ändå.
Förundersökningen visar tydligt att det även i detta mål handlar om frågan om fullt medgivande.
Att detta i stora delar av övrig europeisk press beskrivs som en arrangerad anklagelse för att skada Wikileaks, är tyvärr inte så underligt.
Den rådande uppfattningen om manligt/kvinnligt beteende runt samlag är ofta väsensskild från den i Sverige, och den allmänt spridda förundersökningen får nog många européer att rycka på axlarna och börja prata om en ”underliggande konspiration”.
I mitt andra hemland Nederländerna skulle kvinnorna troligen blivit utskrattade redan på polisstationen.
Ändå är det lätt att ur ett svenskt perspektiv förstå att målet tas upp.
I ett jämställt samhälle är det av synnerlig vikt att sexualiteten sker på lika villkor och att ett samlag sker med bådas fulla medgivande, vilka personer som än är inblandade.
