Diskrimineringsombudsmannen Katri Linna har fått sparken. Och nog fanns det skäl till kritik.
Under Katri Linna har DO blivit en diffus myndighet som mest avgör långdragna tvistemål om vem av två parter som har rätt att känna sig mest diskriminerad.
Fokus har lagts på individuell diskriminering och den strukturella diskrimineringen har lagts åt sidan.
När de fyra tidigare ombudsmännen slogs ihop till en gemensam DO såg många, däribland den tidigare Jämställdhetsombudsmannen Lena Svenaeus, en risk i att det metodiska jämställdhetsarbetet skulle bli lidande. Hon fick helt rätt.
Kampen mot strukturell diskriminering, som kampen för lika lön för lika arbete oavsett kön och etnicitet, lyser med sin frånvaro i DO:s arbete.Detta trots att denna diskriminering syns tydligt i Medlingsinstitutets årliga lönestatistik.
Det är viktigt att nu inte låta flytten av Linna bli en förevändning att ytterligare montera ned diskrimineringsarbetet. I stället bör DO förstärkas till att bli det vapen för rättvisa, jämställdhet och jämlikhet som det en gång var tänkt.
