Den 1 februari trädde blockaden av måleriföretaget Colorelit i kraft. Målareförbundet vill att företaget ska teckna ett kollektivavtal. Colorelit menar att ingen av de anställda vill ha kollektivavtal.

Ur facklig synvinkel är kollektivavtalet ett sätt att ha konkurrensneutralitet mellan företag. Annars är risken stor för att det uppstår en låglöne- och villkorspress som förhindrar seriös verksamhet. Det är både oönskat och skadligt för samhället. På så sätt hamnar också företag som vill ha avtal i en situation där de av ekonomiska skäl tvingas vara utan.

Konflikten mellan Målareförbundet och Colorelit handlar generellt också om konkurrensneutralitet mellan anställda.

I Sverige är det kollektivavtalen som reglerar lönerna. Om jag överför arbetsgivarens argument till ett mer övergripande resonemang blir Sverige i princip det enda land i vår omgivning där det är frivilligt att ha regler på arbetsplatser och lönerna oreglerade.

LO:s förbund har rätt att vidta stridsåtgärder mot arbetsgivare som vägrar teckna kollektivavtal.

Om facket bara får kräva avtal med företag där det finns medlemmar eller där medlemmarna uttryckligen vill ha avtal kan arbetsgivarna välja bort de som är organiserade till förmån för oorganiserade vid rekrytering. På så sätt behöver arbetsgivaren aldrig teckna något kollektivavtal. Då kan facket heller inte ta till konfliktåtgärder för att få ett kollektivavtal.

Låt mig dessutom påminna om att alla inte vågar gå med i facket eller vill berätta att de är fackliga medlemmar. Det kan också komma utländsk arbetskraft som är fackliga medlemmar i sitt hemland.

Målareförbundets krav på kollektivavtal handlar varken om maffiametoder eller maktmissbruk. I fackets roll ingår att kräva kollektivavtal på alla arbetsplatser – även där det inte finns medlemmar.

Svenskt Näringsliv är en av arbetsmarknadens parter. Ansvaret att upprätthålla starka kollektivavtal är gemensamt.

Det är inte acceptabelt att en part smiter från sitt ansvar.

Per Bardh
LO:s avtalssekreterare