”Framtidens energi” är (eller var) en kampanj som drevs i samarbete mellan Industrifacken och Svenskt Näringsliv. Det är ingen hemlighet. Det är inte heller någon hemlighet att jag fick betalt från kampanjen för att skriva en debattbok.

Budskapet i boken är att vi först måste bestämma oss för vilket samhälle vi vill ha och därefter bestämma hur energipolitiken ska se ut, med hänsyn till både ekonomi, miljö och tillgänglig teknik.

I boken förespråkar jag inte bridreaktorer, vilket Fredrik Lundberg påstår. Jag förordar en politik som i första hand är inriktad på energieffektivisering och energisparande. Först när den potentialen är uttömd är det dags att bestämma hur energin ska produceras.

Min slutsats var och är att kärnkraft är den enda energikälla som passar i Sveriges klimat, som inte släpper ut växthusgaser och som vid en jämförelse med andra energikällor orsakar minst dödsfall och sjukdomar.

Efter att boken kom ut har jag dessutom lärt mig att det finns en mycket intressant kärnteknik som skulle kunna lösa de problem som den nuvarande kärnkraften har orsakat.

Det är teknik som utvecklats för att lösa de problem dagens kärnkraft orsakat. Genom en kombination av bridreaktorer och ny raffineringsteknik, kan man utnyttja 98 procent av uranets energiinnehåll, eliminera möjligheten att göra kärnvapen av civilt kärnbränsle, lösa avfallsproblemet och göra alla transporter av högaktivt material onödiga.

Tyvärr tar det förmodligen cirka 30 år innan tekniken tagits från laboratoriestadiet till industriell skala. De gamla svenska kärnkraftverken bör avvecklas innan dess.

Om trygg och ekonomisk energiförsörjning ska kunna garanteras behöver Sverige därför bygga en mellangeneration av konventionell kärnkraft.

De så kallade alternativa energikällorna har tyvärr inte levt upp till de förhoppningar som ställts på dem. Särskilt inte i Sverige, där sol- och vindkraft inte fungerar överhuvudtaget när landet har som mest behov av el.

Om man vill undvika att kärnvapenmaterial kommer i orätta händer så är det nog inte särskilt klokt att bygga en plutoniumgruva i Östhammar som är brytvärd i 100 000-tals år. Det vore bättre att nyttiggöra den enorma energimängd som gör kärnavfallet farligt.

Och upplysningsvis så tar jag precis som frilansjournalisten Fredrik Lundberg betalt för mitt arbete. Dock är mina åsikter inte till salu.

Per Åhlström