Fyra av fem i LO-opinion tycker att det har blivit tuffare att jobba fackligt under de senaste tre åren.

Slimmade organisationer, ett hårdare arbetsklimat, antifackliga arbetsgivare, ständiga nedskärningar – inte minst i kommunerna – och den försämrade sjukförsäkringen, som innebär att många människor behöver hjälp från facket, är några orsaker som återkommer i många svar.

Micael Ebbesson, Förslöv, chaufför och Transports klubbordförande på Bring Frigoscania Åkeri AB  i Helsingborg, sammanfattar samtalsklimatet så här.

– Det har blivit mer av: ”Håll käften och arbeta eller sök nytt jobb!”

Det hårdare klimatet märks även när det gäller småsaker.

– Bara en sådan sak som att komma in och informera alla medlemmar om vad kollektivavtalet innebär för försäkringsskyddet är svårt numera, berättar Bengt Johansson, Ljungbyhed, chaufför och Transports klubbordförande på Nils Hanssons åkeri AB med många andra fackliga uppdrag, bland annat som försäkringsrådgivare.

Liksom flera andra känner Inger Faberborg Boänges, förrådsarbetare på Atlas Copco tools i Tierp och vice ordförande i IF Metalls avdelning 8, press på sig att alltid finnas på jobbet.

– Så långt det bara är möjligt försöker jag lägga mitt fackliga arbete på min kvällsvecka. Då kan jag ändå jobba mitt kvällsskift. Det knorras ändå när det inte går. Jag tror att det blir väldigt svårt att rekrytera förtroendevalda om det fortsätter så här.

Vonna Rådeström, montör och bland annat klubbordförande på Seco Tools i Arboga, ser samma problem.

– Det har blivit svårare att engagera fler i fackliga frågor. Det är näst intill omöjligt att värva nya personer till förtroendeposter, anser hon.

Rikard Brennius, brevbärare i Malmö  och aktiv i Seko, bland annat som arbetsplatsombud på sin arbetsplats, ser ett hårdare samhällsklimat där arbetarna är i underläge.

– Vi är ständigt på reträtt. Det gör att medlemmarna inte har några större förhoppningar om vad som kan uppnås. Tvärtom finns en hel cynism: ”Det blir bara värre ändå”, berättar han och varnar för att misstron ökar avståndet mellan medlemmar och förtroendevalda.

– Vi kan försöka motverka det här lokalt, men det som verkligen krävs är en bredare rörelse framåt. Offensiva mål och modet att utnyttja den styrka vår storlek innebär. Och segrar, anser han.

En av fem tycker inte att det har blivit tuffare att jobba fackligt, åtminstone inte på den egna arbetsplatsen. Den gemensamma nämnaren är att de har bra arbetsgivare.

– Jag har en arbetsgivare som förstår sina skyldigheter och värdet av att ha en bra relation med oss som jobbar fackligt, berättar Lars-Ove Hedman, Växjö, systemtekniker på TDC Sverige och vice ordförande i Sekos klubb IT Sydost.