Ulf Lindberg vill räkna hushåll som använder rut i stället för personer.

Visst, gärna det.

96,7 procent av svenskarna, eller 93 procent av hushållen, bekostar rut utan att få någonting tillbaka. Ingen större skillnad alltså.

Jag tror den grova orättvisan i vilka som ska få ”mer tid över till att umgås med sin familj” framgår tydligt vare sig man pratar om 93 eller 96 procent som inte kan göra detta.

Debattörerna vill också påskina att rutavdraget är gratis. Grovt Felaktigt. Kostnaden är 1,3 miljarder som Skatteverket tydligt redovisar och jag återger i min ledare. Att det är ett avdrag i stället för ett bidrag ger ingen som helst skillnad. Kalla det gärna en ”statlig subvention” i stället så kan vi lämna den debatten.

Vidare upprepar debattörerna Almegas och moderaternas ständiga linje att rut också ger inkomster i och med att svarta jobb blir vita.

Klart är att de inom städbranschen som tidigare jobbade svart och som nu väljer att jobba vitt nu också betalar skatt. Men samtidigt har resten, den stora majoritet av våra städbolag som redan tidigare jobbade vitt, fått sin skatt halverad.

Var finns inkomsten? Eller som Ann-Marie Lindgren på Arbetarrörelsens Tankesmedja har uttryckt det: Om vi har folk som inte betalar en skatt är det självklart att fusket blir mindre om vi tar bort skatten.

Slutligen debatten om ifall rut ger arbetstillfällen.

Som jag skriver skapar rut jobb inom städbranschen. Men de 1,3 miljarder i statliga subventioner som garanterar dessa nya jobb tas från någon annanstans i ekonomin, till exempel från sjukvården, en annan tjänstebransch, där jobb försvinner.

Skulle de 1,3 miljarder som nu går till rut fått vara kvar inom sjukvården skulle pengarna givit alla hushåll någonting tillbaka i form av bra vård, även de 93 procent som i dag bara bekostar rut utan att få någonting.

Det handlar alltså inte bara om att prata med dem som har fått jobb på grund av ökade skattesubventioner. Har Ulf Lindberg till exempel pratat med någon av alla de ledsagare, undersköterskor och fritidsledare som i andra änden blivit av med sina jobb på grund av sänkta skattesubventioner och som i dag utgör en del av Sveriges historiskt skyhöga arbetslöshet?

Några ”lägre utgifter för arbetslöshetsersättning” har rut-avdraget alltså inte bidragit till. Möjligtvis tänker Henrik von Sydow och Jessika Vilhemsson på den gigantiska generella sänkningen av a-kassan som alliansregeringen har genomfört.

I så fall tänker de helt rätt, att utbetalningarna från a-kassan minskar om man avskaffar a-kassan är ju lika logiskt som att skattefusket minskar om man tar bort skatten.