Kommentar till artikeln: ”Rut bara för rika”

Martin Klepke skriver om hushållsnära tjänster i LO-tidningen (nr 1/2011). Det framstår först som en alldeles för lätt version av ”finn fem fel”. I ledaren vrids och vänds det så mycket på Skatteverkets preliminära resultat om rut-avdraget för 2010 att slutsatsen inte kan tas seriöst.

Artikeln inleds sakligt med att påpeka att det inte är möjligt att göra någon jämförelse mellan de som fått skattereduktion och inkomstregistret efter som SCB:s siffror inte finns inte tillgängliga. Det är väl ungefär där ledaren skulle ta slut om inte Martin Klepke helt på egen hand drar slutsatsen att de som köper hushållsnära tjänster per definition tillhör de rikaste svenskarna i hela Sverige.

Men om vi i stället ska hålla oss till fakta kan vi slå fast följande. Över 7 procent av Sveriges hushåll köpte hushållsnära tjänster under 2010. Skattereduktionen har funnits sedan 1 juli 2007. Sedan införandet har efterfrågan på hushållsnära tjänster, vilket inte bara innefattar betydligt mer än städning, ökat kontinuerligt. Inte minst sedan införandet av fakturamodellen 2009.

RUT-avdraget är en reform som underlättat vardagen för många. Reformen har lett till skapandet av nya företag och nya arbetstillfällen i en bransch som tidigare främst utgjordes av svartarbete med otrygga anställningsvillkor och oseriösa företag som grund. Nu ökar istället anslutningsgraden för företag inom denna bransch med kollektivavtal. Detta är bara några av anledningarna till att skattereduktionen hela tiden haft ett brett folkligt stöd av en tydlig majoritet.

Reduktionen innebär att den som köper tjänsten får en skattereduktion på den skatt som betalas på den egna inkomsten. Givet att man inte ser alla pengar som statens är det därför helt fel att påstå att de som inte köper hushållsnära tjänster betalar in något till denna reduktion.

Att pengarna skulle läggas på andra tjänster är inte ett alternativ, utan avdraget skulle de istället läggas på köp av svarta tjänster precis som innan RUT-reformen. Efterfrågan fanns redan före reformen.

Kostnaden är därmed inte alls den Martin Klepke talar om. I Klepkes resonemang finns det bara en kostnadssida. Intäktssidan för staten, som i dag beräknas överstiga kostnaden, i form av arbetsgivareavgifter och inkomstskatter nämns över huvud taget inte i artikeln.

RUT-avdraget har skapat mer än 10 000 nya vita arbetstillfällen där två av tre anställda kommer från tidigare utanförskap. Martin Klepke borde fråga några av dem som fått arbete tack vare skattereduktionen huruvida de upplever skapandet av deras nya arbete som en illusion.

Ulf Lindberg
Näringspolitisk chef, Almega

Martin Klepke svarar.