Det har blivit tystare på arbetsplatserna. Det tycker nästan hälften av dem som är med i LO-opinion. Det är en dyster bild som målas upp, även om de som inte håller med om att det har blivit tystare är något fler.

– De som förut talade högt, inklusive jag själv, gör inte det i samma utsträckning längre. Folk är rädda för repressalier, lyder ett av svaren.

– Det som oroar mest är det har blivit tystare i samhället i stort. Folk knyter näven i fickan och lider i stället för att agera, tycker Björn Andersson, sjukpensionär i Skene och LO-distriktets ordförande i Södra Sjuhärad.

– Numera går anställda med på mycket som de inte skulle ha gjort för några år sedan. Även från fackligt håll accepteras arbetsgivarens nycker mer än tidigare, anser Inger Fagerborg Boänges, förrådsarbetare på Atlas Copco Tools i Tierp och vice ordförande i  IF Metalls avdelning 8 Nedre Dalälven.

Många berättar om att diskussionen fortsätter. Det är bara det att den stannar vid fikabordet. Kritiken når aldrig chefen.

Orsaken behöver inte alltid vara rädsla. Det kan lika gärna vara uppgivenhet. Johan Karlsson är elevassistent på Bergslagsskolans gymnasium och arbetsmiljö- och försäkringssamordnare i Kommunals sektion:

– Cheferna har tajta ekonomiska ramar och därmed svårt att arbeta förebyggande med arbetsmiljöfrågor. När man tar upp problem eller idéer blir svaret oftast: ”Jag hör vad du säger, men det finns inga pengar.” Det gör att folk slutar att föra fram sina åsikter till cheferna, även om det inte blir tyst bara för det.

Allt fler har osäkra anställningar. Många konstaterar att vikarier och timanställda inte vågar säga ifrån.

– Jag tror att många går omkring och är rädda på sina arbetsplatser. Jag tror att vikarier känner sig särskilt utsatta och jag tror att utlandsfödda svenskar är extra rädda, berättar Kristina Hildemar, undersköterska i Malmö och aktiv i Kommunal.

Hon tror att folk är rädda för myndigheterna också.

– Försäkringskassans allt tuffare tag har med stor sannolikhet tystat väldigt många, som går till jobbet med smärta och obehag varje dag. Det är bättre att lida och ta en dag i taget, än att hamna i skottlinjen för Försäkringskassans spelregler.

Sven-Inge Persson, arbetslös grafiker i Hässleholm och aktiv i GS, tycker också att Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har lyckats kuva folk. Han saknar förståelse och empati.

– Det är iskallt på dessa institutioner.

Men halva LO-opinion håller inte med om att det har blivit tystare. I den gruppen finns det en och annat som tycker att det är precis tvärtom.

– Det känns som om folk börjar ta ton nu. Det är ett tecken på att det blir fler jobb. Det ska bli kul att se hur det går i nästa avtalsrörelse, anser Kenth Williamsson, metallarbetare på Proton Engineering i Skillingaryd och aktiv i IF Metall.