Frihet eller underkastelse?

Det diskuteras flitigt för och emot religion, men rätt så lite om teologi. Det privata skymmer därför det eviga, vilket inte bara är orättvist mot gudarna, utan även till förfång för samhällsdebatten.

Gud är nämligen en frihetsdimension, lika mycket som ett förtryckarinstrument – och så har det varit i alla tider. Kampen står överallt och väger; både makten och upproret hämtar kraft och legitimitet från föreställningen om en högre ort, fast på olika sätt.

Stängande. Eller öppnande. ”Det är som det är” står mot ”Det skulle kunna vara helt annorlunda”.

Bägge hållningarna är teologiska, oavsett vad de som uttrycker dem bekänner sig till eller vilken statsreligion som råder i landet – ja till och med i stater där ateismen är statsbärande, som i Frankrike, eller Turkiet på Atatürks tid.

Och för oss är det ekonomin som fungerar som teologi. Som ger svar på vad som är tillvarons grund och mål. Ett tag handlade det (vill jag minnas) om vetenskap, framsteg, och till och med rättvisa. Men i vår tid är det Excel som ersatt sutrorna, Torah, Koranen och Evangelierna.

Desto större anledning att diskutera vad som är själva ramen för samhället och tillvaron. När vi hukar inför en straffande, oberäknelig gudom, förklädd till Ekonomin, och behöver lära oss att åter räta på ryggen, individuellt och kollektivt.

I ett sånt läge är det glädjande att den svenska teologin är så levande och filosofiskt öppen. Man kan nämna en hel trave böcker som utkommit under de senaste åren och som ger viktiga bidrag till samtidsdiskussionen, med kristendomen som utgångspunkt men alls inte som monopol.

Mattias Martinson, teolog med expertkunskap om filosofen Adorno, gör i sin senaste bok Katedralen mitt i staden kyrkans marginalisering till dess uppdrag. En kraftfull maktlöshet som klurigt liknar politikens. Eller tänkandets. Martinson kallar t o m sin ståndpunkt för ”teologisk ateism”. Det handlar om ”att tänka kreativt utifrån bilden av sin egen belägenhet, sin berättelse.”

Ola Sigurdson, professor i systematisk teologi, hävdar i den monumentala Det postsekulära tillståndet att samtliga de liberala värden som alla åtminstone bugar för (frihet, tolerans, universalitet och mänskliga rättigheter) är sprungna ur en kristen tolkning av tillvaron (vilket inte utesluter att andra former av tro eller engagemang också kan bidra till samhällsbygget).

”inom den teologiska reflektionens ram kan universalitetens möjlighetsbetingelser beskrivas och motiveras, samtidigt som skillnaden mellan sken och verklighet kan upprätthållas. Visserligen accepteras de internt teologiska motiveringarna av universaliteten de facto inte av alla reflekterande människor – vilket är att vänta sig, med tanke på den (post)moderna insikten om förnuftets kontextavhängighet – men inte desto mindre påvisar teologin själva möjligheten att tänka sig universella anspråk.” (sid. 234f.)

Allra mest underhållande är Bengt Kristensson Ugglas biografi över en av Sveriges mest särpräglade teologer, Gustaf Wingren (1910-2000). Boken skildrar en tilltagande radikalisering av synen på evangeliet, och sätter Wingrens alla fejder i intimt samband med resten av nittonhundratalet. En oerhört förutsättningslös bok, viktig för alla som vill ägna sig åt omprövning; dessutom förankras Valdemarsvikspojken Wingrens eskalerande uppror i hans klassbakgrund.

Att fundera via de yttersta tingen är nämligen ett sätt att ta reda på vad man själv innerst inne vet. Att få tillgång till en kunskap som går bortom fiktionerna och lojaliteterna. Att ge eftertanken nånting att stå på.