KOMMENTAR. De borgerliga partiledarna förklarade före valet att de ville sälja ut statliga företag för 100 miljarder kronor. Som tänkbara försäljningsobjekt nämndes bland annat Nordea, SBAB och Telia Sonera. Även Vattenfall kunde partiledarna tänka sig att sälja ut till 49 procent.

Den nye finansmarknadsministern Peter Norman verkar dock inte vara överdrivet förtjust i utförsäljningsplanerna.

I en intervju i Dagens Industri säger han att han vill skynda långsamt och noga pröva om det överhuvudtaget är lämpligt att sälja företagen.

Är en tillnyktring på gång? Var-för staten till varje pris ska göra sig av med välskötta och vinstgivande företag är svårt att förstå. Dessutom kan en försäljning få olyckliga bieffekter.

Bolåneinstitutet SBAB bidrar till exempel till att pressa priserna på bostadlån. Om företaget säljs till någon storbank finns stor risk för att denna passar på att trissa upp bolåneräntorna.

Samma resonemang gäller för Nordea. Av finansmarknadskrisen borde vi ha lärt oss hur viktigt det är med statlig insyn och kontroll i bankvärlden. Som delägare av en storbank kan staten aktivt påverka banksektorn.

Till skillnad från Swedbank och SEB klarade sig Nordea dessutom relativt helskinnad igenom finanskrisen.

I DI-intervjun säger Peter Norman att han vill skärpa kontrollen av storbankerna. Han anser att bankerna alltför ofta skor sig på kundernas bekostnad genom att ta ut dolda avgifter och skaffa sig oskäligt höga vinstmarginaler.

Om han menar vad han säger borde en given slutsats vara att staten behåller sitt ägande i Nordea.

Att en svensk regering överhuvudtaget överväger att delprivatisera den svenska delen av Vattenfall är märkligt. Att sälja ut Vattenfall är detsamma som att förskingra vår viktigaste naturtillgång. För omställningen av energisystemet är av central vikt att Vattenfalls svenska del är till hundra procent ägt av svenska staten.

En helt annan sak är hur regeringen ska hantera de europeiska kraftbolag som Vattenfall köpt på sig. Här handlar det om riskfyllda investeringar i kolkraft och gaskraft.

För Europa gäller att varje land kommer att tvingas att ta ett större ansvar för det egna landets energiförsörjning. Och staterna kommer inte dra sig för hårdhänta kontroller av de i landet verksamma kraftbolagen.

Av detta skäl vore klokt av den svenska regeringen att snarast dela upp Vattenfall i två helt åtskilda bolag – ett svenskt och ett europeiskt. Vid lägligt tillfälle kan man sedan sälja det europeiska bolaget. Det är knappast ett svenskt intresse att bli djupt inblandad i kontinentens energipolitiska maktspel.