De tyska lönerna stagnerar

Reallönerna har stagnerat i Tyskland under 2000-talet. Bakom utvecklingen ligger medveten återhållsamhet, men kritiker hävdar att tyskarna har gått för långt. Och det kan få effekter i svenska löneförhandlingar.

När industriavtalet ingicks på 1990-talet betonades ofta att svenska löner skulle stiga ”i takt med Europa”. Framförallt Tyskland, vårt enskilt viktigaste konkurrentland och exportmarknad, framhölls som ett riktmärke.

Men talet har tystnat på senare år. Tyskarna har haft en dålig löneutveckling.

Mellan år 2000 och 2008 steg priserna i både Sverige och Tyskland med 15 procent. Men medan en svensk industriarbetares lön steg med dryga 30 procent lyckades tysk dito knappt hålla näsan ovanför inflationen.

– Luften gick ur den tyska ekonomin i slutet på 90-talet. Det drev fram ett samförstånd mellan parterna om att det gällde att stärka konkurrenskraften. Eurosamarbetet gjorde att det inte kunde ske via valutan, utan man fick jobba med lönerna. I flera år slöts väldigt låga avtal, säger ekonomiprofessorn Hubert Fromlet.

Han och andra nationalekonomer hävdar att kostnadsläget var för högt i Tyskland vid millennieskiftet. Bakom det låg kostnader för återföreningen och en övervärdering av D-marken när den knöts till euron. Men att bota en kostnadskris genom låga lönelyft är, enligt Hubert Fromlet, något som fack och arbetsgivare i Tyskland är vana vid.

– D-marken tenderade hela tiden att förstärkas. Då fick parterna samarbeta för att klara konkurrenskraften, säger Hubert Fromlet.

Resultatet av satsningen syns nu. Sedan 2007 har landet haft en mycket stark exportutveckling och återhämtningen efter finanskrisen har gått snabbt. Flera ekonomer hävdar dock att löneåterhållsamheten har gått för långt.

– Tyskarna gick hårdhänt fram för att pressa ned kostnaderna och därigenom återställa konkurrenskraften. Det har man nu gjort med råge. Landet har ett enormt överskott i utrikeshandeln, säger nationalekonomen Stefan de Vylder.

Enligt honom har återhållsamheten inte bara gjort tyska varor billiga i utlandet, utan lönestagnationen är också en viktig faktor bakom den låga privata konsumtionen i Tyskland. Stefan de Vylder anser att den förda tyska lönepolitiken bidragit till krisen i euroområdet.

Hubert Fromlet betonar i stället att ett stabilt Tyskland är bra för Europa i sin helhet. Tonen från facken har hårdnat på senare tid och löneökningarna väntas bli högre framöver. Fromlet tror att utvecklingen i Tyskland kan få effekter för svensk industri.

– Flera svenska storföretag har tyska tillverkare som främsta konkurrenter. Tyskarna har haft låga löneökningar och god produktivitetsutveckling. När vi nu ser tecken på en svagare euro och en starkare krona ökar trycket på oss att stärka konkurrenskraften, säger han.

Men Göran Nilsson, kanslichef på Facken inom industrin, verkar inte oroad.

– Vi upplever inte några kostnadsproblem gentemot Tyskland. Tyskarna har tagit ut mindre, men det fanns obalanser tidigare, säger han.