Ingen svensk partiledare har i modern tid behandlats så svinaktigt av de stora Stockholmstidningarna som Mona Sahlin i årets valrörelse. Nästan varje artikel, reportage eller bild har framställt henne i negativ dager. Samtidigt har regeringens två förgrundsfigurer Fredrik Reinfeldt och Anders Borg ägnats ett antal devota hyllningsartiklar.

Detta hårda omdöme kommer inte från missnöjda socialdemokrater som känner motvinden i valrörelsen utan framförs på Aftonbladets kultursida i en osignerad artikel av ett antal journalister som själva arbetar vid tidningsredaktionerna i Stockholm.

Orsaken till att journalisterna uppträder anonymt är att de fruktar att kritik mot den egna tidningen av redaktionsledningen skulle stämplas som illojal och medföra repressalier.

Om minsta fog finns för dessa farhågor så får vi en viktig förklaring till den märkliga kampanjjournalistik för alliansen som Stockholmspressen ägnat sig åt under valrörelsen. Om det inte internt är möjligt att ifrågasätta nyhetsvinklar, redigering och bildurval så kan resultatet inte bli annat än usel journalistik.

Efter varje valrörelse utbryter en diskussion bland journalister och på medieredaktionerna om hur väl man klarat av uppdraget att både granska partiernas politik och belysa de sakfrågor som stått i fokus för valet.

Men självrannsakan går sällan på djupet. För det mesta brukar journalisternas eftervalsdebatt mynna ut i ett självbelåtet konstaterande att visst förekom en del övertramp, men på det hela taget skötte vi oss så bra som det går att begära.

Frågan är om vi denna gång kan räkna med ett större mått av självkritik. Även en senkommen syndainsikt vore bättre än ingen alls.

Expressen har som lösnummersåld kvällstidning alltid tjänat grova pengar på att misskreditera socialdemokratins partiordföranden. Men till och med kampanjerna mot Olof Palme förbleknar i jämförelse med den kanonad av negativ publicitet Mona Sahlin beståtts av tidningen de senaste veckorna.

Det nya i årets val är att även Dagens Nyheter och Aftonbladet fallit in i samma trall. Av Stockholmstidningarna är det bara Svenska Dagbladet som rapporterat någorlunda neutralt om Mona Sahlins framträdanden i valrörelsen.

Dagens politiska journalistik är extremt personfixerad. En partiledare måste vara stryktålig. Den som inte uthärdar närgångna frågor och dålig publicitet ska inte åta sig jobbet.

Mona Sahlin har fått sin beskärda del. Men med mediekampanjen i årets val sätts ett svårslaget rekord i illasinnad personjournalistik.