Här är varannan under 20

I Kuttainen, 23 mil norr om polcirkeln, är varannan invånare under 20 år. Trots att byn har Sveriges yngsta befolkning lade kommunen ner skolan förra året. Nu har den öppnat igen.

– Det ska finnas skolor där det finns barn, säger Christer Funck, ordförande i byns friskoleförening.

Cyklarna tvärsladdar i gruset och det gnisslar av sandiga gummisulor i rutschkanan. Än är den gula träskolan där barnen leker på gården stängd, men snart öppnar den igen.

– Det är bra. Man blir piggare om man inte behöver åka buss till skolan, säger Hannes Funck, som ska börja i sexan.

Kompisarna på skolgården håller med. När de slipper pendla de två milen till grannbyn Karesuando blir det mer tid över till annat.

– Som hockey. Alla spelar hockey här på vintern. Till och med mammorna, säger Benny Monlund.

– Och så fiskar vi. Ibland åker vi iväg till någon stuga och fiskar och sover över, fyller Hannes Funck i, medan han sparkar i gruset.

Det var förra våren som Kiruna kommun stängde skolan i Kuttainen för att spara pengar. De 55 barnen från ettan till sexan bussades till Karesuando där det fanns 17 barn i samma årskurser.

– Det var ett dumt beslut. Om skolorna skulle slås ihop vore det bättre att låta Karesuandobarnen åka hit, säger Christer Funck.

Byborna protesterade förgäves. Sedan tog de saken i egna händer och startade friskolan som nu öppnar i den gamla skolbyggnaden.

– Om inte kommunen vill ha en skola får vi ordna det själva, säger Christer Funck.

Med 14 egna barn står han för en betydande del av elevunderlaget. Men hela barnaskaran är förstås inte i skolåldern.

– Den äldsta är 23. Och den yngsta är… Hur gammal är du nu igen? frågar han minstingen i sittvagnen.

Hon visar bestämt upp fem fina fingrar, men Christer Funk kommer ändå fram till att hon är ett och ett halvt.

Att nästan hälften av de boende i Kuttainen är under 20 år beror till stor del på att den kristna väckelserörelsen laestadianismen är stark i byn, förklarar familjens Funcks granne, Håkan Siggemo. Själv har han tio barn och en fru ska börja som lärare i friskolan.

– När hon var hemma med våra tio barn pluggade hon först komvux och sedan lärarutbildningen på distans.

Att skolan öppnar igen betyder mycket för Kuttainen, enligt Håkan Siggemo, som jobbar som landsbygdsutvecklare i regionen.

– Det här ger en framtidstro som enar byn. Det blir ett go. Nu kör vi.

Skolan kanske får någon som tänkt flytta att stanna kvar. Och den ger inflyttning. En av lärarna som anställts kommer utifrån. Och det ryktas om att en bilmekaniker funderar på att flytta sin verkstad till Kuttainen.

Två nya familjer betyder mycket. För även om Kuttainen än så länge har Sveriges yngsta befolkning är det tveksamt om byn kan behålla titeln i framtiden. Alla ungdomar måste flytta till Kiruna 20 mil bort för att gå gymnasiet, och sedan kommer de inte tillbaka.

De som bor kvar blir äldre, och förra året föddes bara ett barn i byn. Inflyttning är ett måste om Kuttainen ska överleva.

– Det borde gå, men vi måste skapa jobb om folk ska flytta hit. I övrigt är det fantastiskt här. Det är bara att sätta sig på skotern och fara ut i naturen under mer än halva året, och de andra månaderna har vi fisket, säger Christer Funck.

Sonen Hannes håller med. Han vill inte flytta . Inte ens när han blir vuxen.

– Jag hoppas att jag blir kvar. Det är bra här, säger han innan han sladdar i väg med cykeln i ett moln av damm.