Många blev förvånade när Fredrik Reinfeldt efter valet 2006 kallade till sig Carl Bildt som utrikesminister. Inte därför att de betvivlade dennes förmåga, men däremot hans lämplighet för uppdraget.

Carl Bildt hade alltsedan slutet av 1990-talet ägnat sig åt att bygga upp en privat förmögenhet genom att fungera som internationell dörröppnare åt Lundin oil.

Han blev därmed anlitad av ett svenskt företag som var inblandad i rysk maktpolitik, oljeutvinning i folkmordets Sudan, amerikansk krigsmaterielindustri och den turkiska militärens företagsimperium.

Kan verkligen en person med dylika förbindelser med trovärdighet uppträda som utrikesminister, undrade kritikerna med all rätt.

Carl Bildt viftade bort invändningarna med att Lundin oil bara sysslade med lagliga affärer. Han gjorde sig därmed dummare än vad han är.

Vad saken gäller är och var inte om Lundin oil hållit sig inom lagens råmärken, även om det kan ifrågasattas, utan om Sverige kan ha en utrikesmininster med lojalitetsband till länder vars politik vi vill hålla stor distans till.

Expressens dåvarande chefredaktör P M Nilsson undrade syrligt hur svensk borgerlighet reagerat om Olof Palme berikat sig personligen genom att samarbeta med ett sovjetiskt energibolag. Kan vi ens föreställa oss det?

Nej, tanken går inte att tänka.

För Carl Bildt var dock ett sådant beteende naturligt. Han kvitterade ut fem miljoner i optionsvinster från Lundins dotterbolag Vostak Nafta, ett bolag som var nära lierat med Putins maktbolag Gazprom. Med en magnifik dubbelmoral ursäktade så gott som alla borgerliga tidningar sin nye utrikesminister.

Nu har historien hunnit ikapp Bildt. I ännu en väldokumenterad rapport visas att den sudanska regimen ägnat sig åt massmord och folkdeportationer i inbördeskrigets Sudan med hjälp av de inkomster den fått från i landet verksamma oljebolag.

Hur aktivt Lundin Oil och andra oljebolag medverkat ska nu prövas av en kammarrättsåklagare i Stockholm. Juridiskt handlar prövningen om oljebolagen medvetet understödde folkmordet eller var så aningslösa att de inte förstod vad deras pengar användes till.

Oavsett vad som kan bevisas vid den rättsliga prövningen är Carl Bildts situation ohållbar. Han har solkat ned sig själv och sitt ämbete genom att sälja sitt kontaktnät till ett oljebolag som verkat i länder med minimal eller obefintlig respekt för mänskliga rättigheter.

Han var olämplig som utrikesminister när han utsågs, och han är det idag.