Gini-koefficienten kan förklaras på ett mer exakt sätt. Och det är inte alls så svårt som man skulle kunna tro.

Utgångspunkten är ett diagram där den lodräta axeln visar procent av den totala inkomsten och förmögenheten i ett samhälle, medan den vågräta visar procentandelen av befolkningen.

Jämlikhetsdiagonalen

Vid total jämlikhet uppstår en diagonal linje (A) i 90 graders vinkel: 25 procent av befolkningen äger 25 procent av tillgångarna, 50 procent av befolkningen äger 50 procent av tillgångarna etc. Lägg också märket till att linje A utgör ena sidan av en rättvinklig triangel (där det rättvinkliga hörnet utgörs av punkten ”100-procent av befolkningen”).

Om det däremot råder ojämlikhet kommer den nya kurvan (B) att gå under kurva (A). Låt oss exempelvis anta att 50 procent av befolkningen bara äger 10 procent av tillgångarna och 90 procent äger 50 procent av tillgångarna.

Vid mellanrummet mellan de två kurvorna (A) och (B) uppstår det en yta. Denna yta utgör samtidigt en del av den ovan nämnda triangeln.

Från 1 till 0

Gini-koefficienten utgörs helt enkelt av den skuggade ytans andel av hela triangeln.

Om den skuggade ytan är lika stor som triangeln blir värdet ett.

Ju mindre den skuggade ytan tränger in i triangeln, desto lägre blir också den skuggade ytans andel av triangelns totala yta, för att till sist bli noll.

Håll med om att det är ett elegant mått!

Läs också: Grundkurs i jämlikhet (1): ”Ett mått på graden av ojämlikhet”.
Läs också: Grundkurs i jämlikhet (3): ”Fler arbetslösa – mer ojämlikhet”.

Läs också: Grundkurs i jämlikhet (4) ”En internationell utblick”.


Mats Wingborg
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn