En trave utredningar om sjukfrånvaron. Foto: FREDRIK SANDBERG / SCANPIX.  
   

BOKRECENSION. Inom forskningen kring problemdefinition – det vill säga hur ett problem namnges och förklaras, och vilka motåtgärder som föreslås – talar man om vem som äger ett visst problem. Ägandet manifesteras av att en viss definition av problemet blir dominant.

Statsvetaren Björn Johnson undersöker i Kampen om sjukfrånvaron hur det svenska sjukfrånvaroproblemet konstruerats i den offentliga debatten.

En omdefinition
Genom analyser av artiklar och utredningar i ämnet spårar han ett paradigmskifte: från att ha definierats som ett arbetsmiljöproblem i kölvattnet av det tidiga 90-talets finanskris och generella omstrukturering av arbetslivet (i form av outsourcing, downsizing och liknande projekt som syftar till minskade kostnader och bibehållen eller ökad produktion), definieras problemet idag som en fråga om överutnyttjande.

Alf var först
I debattens tidiga skede ägdes problemet av fackliga rörelser: vi stod inför ett arbetsmiljöproblem. Om detta var man tämligen överens. Man talade om "en sjuk arbetsmiljö".

Den första att antyda en annan definition – den om överutnyttjande – var dåvarande Kd-ledaren Alf Svensson i en intervju i Ekot i maj 2002. Även om det var ett relativt försiktigt uttalande banade det väg för ett genomslag i den mediala debatten, där DN:s ledarskribent Hanne Kjöller var synnerligen pådrivande: ägarskapet av problemet flyttades successivt över till arbetsgivarna, den borgerliga oppositionen och de borgerliga samhällsdebattörerna.

Olika intressen, olika definitioner
Vitsen med att äga ett problem är att det stärker den egna verksamhetens argument.

Från fackligt håll var det intressant att definiera sjukfrånvaron som ett arbetsmiljöproblem därför att arbetsmiljön är en av fackets främsta domäner.

Medan det låg i den (dåvarande) borgerliga oppositionens intresse att motivera en samhällsordning annan än den som bygger på ett statligt socialdemokratiskt välfärdssystem: genom att sjukfrånvaron definieras som ett överutnyttjandeproblem undergrävs legitimiteten hos sjukförsäkringssystemet. Vilket stärker argumenten för olika typer av privata socialförsäkringar.

Båda hade fel
Problemet är bara att båda definitionerna bygger på falska antaganden.

Johnson visar att det ökade antalet sjukdagar under det tidiga 2000-talet huvudsakligen beror på längre sjukskrivningstider, och inte på ett ökat inflöde av sjukskrivna.

Vare sig ökningen berott på en tilltagande omoral hos befolkningen eller försämrad arbetsmiljö borde rimligen inflödet också ha ökat kraftigt.

Rehabiliteringen en felande länk
Vad som har hänt är istället att det blivit svårare att komma ur sjukskrivningen.

Björn Johnson hittar förklaringen till detta i en utredning av sociologen Tor Larsson, som visar hur rehabiliteringsstödet drastiskt försämrats under 1990-talet, inte minst i den offentliga sektorn.

Konsekvenser för samhället
Felaktiga problemdefinitioner drabbar framförallt de direkt berörda – i det här fallet de som istället för adekvat rehabilitering undergår de formaliserade steg-för-steg-modeller och kontroller som införts i sjukförsäkringssystemet.

Men de får också konsekvenser för hur samhället och den enskilda ser på problemet.

Och eftersom sättet att förstå ett problem bestämmer vilka åtgärder som anses kunna komma tillrätta med det, får det konsekvenser för samhällets utveckling.

Sån forskning behövs
Klargörande akademisk forskning kring komplexa frågor av det slag som Björn Johnson bedriver är därför oundgänglig.

 

Bok: Kampen om sjukfrånvaron.

Författare: Björn Johnson.

Förlag: Arkiv.

Vendela Fredricson
Skriv ett e-postbrev till kulturredaktörn