Diskriminering leder till isolering. Det är budskapet i en granskning från diskrimineringsombudsmannen.

– Det värsta exemplet är en rullstolsbunden som inte kunde rösta på grund av att han inte kom in i lokalen, säger Christine Gilljam, utvecklingschef på DO.

Studien bygger på djupintervjuer med 92 personer som någon gång upplever sig ha blivit utsatta för diskriminering. Diskrimineringen har i samtliga fall koppling till någon av diskrimineringsgrunderna, det vill säga kön, etnisk tillhörighet, religion, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder.

Begränsar sig själva
I varierande grad säger de medverkande att de inte fullt ut deltar i samhället på grund av diskrimineringen. De stängs ute av dem som diskriminerar, samtidigt som de begränsar sig själva för att komma undan den nedsättande behandlingen.

– Detta sker på olika sätt. Hbt-personer vågar till exempel inte röra sig på vissa ställen utan undviker offentliga platser som de upplever vara hotfulla, säger Christine Gilljam.

Tanken är att underlaget i studien ska kombineras med andra undersökningar. Med en större vetskap kring hur diskriminering upplevs är förhoppningen att andra, större utredningar kommer att kunna preciseras bättre.

Värst på jobbet
Under undersökningens gång har också samarbeten inletts med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Christine Gilljam ser gärna att det arbetet utvecklas . Hon hävdar att arbetsplatsen är den miljö där diskriminering är mest förekommande, och att det också är där det är svårast att göra något åt det.

– Man är rädd att bli stämplad som en bråkstake. Det är svårt att ta en konflikt med samma person som sätter ens lön. Som anställd befinner man sig i ett tydligt underläge.

Trots att alla som medverkat upplever att de blivit utsatta för diskriminering är det få som anmält händelserna. Några enstaka har vänt sig till facket, men ingen av det 92 deltagarna har hört av sig till polisen eller diskrimineringsombudsmannen.