Det är billigare än någonsin att låna pengar. Men det är inte företagen utan hushållen som tar upp stora lån.
 

 

Hushållens skuldsättning för bostadslån har på ett årtionde fördubblats. Möjligheterna till billiga lån har lett till snabbt ökande priser för bostadsrätter och villor, framför allt i de större städerna.

Allt fler frågar sig oroligt vad som händer när bubblan brister. Många hushåll som köpt sig en bostad för dyra pengar kommer att få sina boendekostnader ökade med flera tusen kronor i månaden när räntan förr eller senare höjs.

I värsta fall slutar köpfesten med en fastighetskrasch med förödande konsekvenser för hushåll, näringsliv och finansinstitut. Eller också, vilket är troligare, sker anpassningen genom att hushållen under lång tid tvingas dra ned på sin konsumtion. Det senare leder till en svag ekonomisk tillväxt under flera år.

Riksbanken har sedan länge klargjort att dess uppgift inte är att kontrollera bostadsmarknaden. Dagens rekordlåga räntor motiverar Riksbanken med behovet av att under lågkonjunkturen underlätta företagens finansiering.

Att bankernas utlåning i hög grad går till en överhettad bostadsmarknad är en olycklig bieffekt som Riksbanken inte anser sig kunna ta ansvar för.

Analysen är korrekt. Riksbanken kan inte ha flera motstridiga mål. I en djup lågkonjunktur måste dess huvuduppgift vara att stimulera produktionen. Att motverka bostadsbubblor är regeringens och Finansinspektionens uppgift. Men både regering och Finansinspektion har smitit från sitt ansvar.

Regeringen har blåst under bostadsspekulationen genom att avskaffa fastighetsskatten och mildra reavinstskatten. Båda åtgärderna har bidragit till att ytterligare trissa upp bostadspriserna.

Finansinspektionen har å sin sida hittills inte gjort några försök att begränsa bankernas utlåning till hushållen. Nu sent om sider aviserar Finansinspektionen en begränsning av belåningsgraden på bostäder. Men det är tveksamt om åtgärden har någon större effekt.

Till överhettningen bidrar också en tilltagande bostadsbrist i de större städerna. Bostadsbyggandet är rekordlågt trots en hög efterfrågan.

Folk är tvingade att betala allt högre priser för allt mindre bostäder, om de alls ska hitta någonstans att bo.

Dagens situation beror i grunden på att nuvarande regering tror att marknaden, lämnad åt sig själv, ordnar bostadsförsörjningen. Kombinationen av att nästan inga nya bostäder byggs och en lössläppt kreditgivning har banat väg för en överhettning som bara kan sluta i en baksmälla.

Frågan är inte längre om bostadskrisen kommer utan hur djup och allvarlig den blir.