Okunnigt om a-kassan
En av den borgerliga regeringens första åtgärder var att sänka den högsta ersättningsnivån i a-kassan till 14.960 kronor per månad. Resultatet ser vi nu. Allt fler arbetslösa saknar ett fullgott inomstskydd om de förlorar sitt jobb.
För anställda inom bilindustrin kan det röra sig om ett inkomstbortfall på 10.000 kronor i månaden. Om båda familjeförsörjarna har jobbat på samma arbetsplats – vilket är vanligt – förlorar de 20.000 kronor i månaden när uppsägningslönen är slut.
Socialdemokratin och vänsterpartier har under flera år i riksdagen krävt att dagpenningen i a-kassan höjs så att åtminstone 80 procent av alla löntagare vid arbetslöshet erhåller 80 procent av tidigare lön i a-kassa. För att nå målet krävs att dagpennigen höjs till cirka 950 kronor.
De båda partierna vill också ta bort den orättfärdiga egenavgiften i försäkringen som varierar med arbetslöshetsnivån i a-kassorna. Regeringens föreställning tycks vara att det är de Saabanställdas eget fel att de nu drabbas av arbetslöshet – en uppfattning som någon med förnuftet i behåll inte gärna kan hysa.
Ledarskribent i taket
För några veckor sedan utvecklade Sven-Erik Österberg, S-talesman i arbetsmarknadpolitik, sitt partis förslag till en reformerad a-kassa i en debattartikel. Han efterlyste också en översyn av regelverket. Han påpekade att ”syftet aldrig har varit att den arbetslöse ska tvingas ta första bästa jobb, utan i första hand ett jobb där hans kompetens tas tillvara.” Det tjänar både individen och näringslivet på.
Österbergs artikel har fått Dagens Nyheters ledarskribent Hanne Kjöller att gå i taket. Hon anklagar Österberg för att överge försäkringsidén genom att höja den enskildes ersättning och skicka notan till skattebetalarna. För egen del säger hon sig föredra en försäkring med en direkt koppling mellan in- och utbetalningar.
Men, kära nån då! Hur socialpolitiskt okunnig får en ledarskribent på DN vara? Just den koppling mellan avgifter och ersättningar, som Kjöller efterlyser, är själva grunden för den a-kassa vi hade innan de borgerliga förstörde den.
A-kassan har i modern tid alltid finansierats ur löneutrymmet via arbetsgivaravgifter. Löntagarna har frivilligt avstått från en del av lönen för att i utbyte få en solidarisk försäkring. Principen gäller inte bara a-kassan utan även för sjukförsäkring och pensioner som också är ett slags uppskjuten lön.
Överfinansiering
För just a-kassan klargjordes sambandet förr i tiden med stor pedagogik. Fram till 90-talets början redovisades avgifterna om 4,45 procent på ett särskilt konto, kallat arbetsmarknadsfonden. Fonden gick regelbundet med överskott, vid låg arbetslöshet med mycket stora överskott.
Även i dag med ovanligt hög arbetslöshet ger de 4,45 procent löntagarna avstått betydligt högre inkomster till staten än vad utgifterna för ersättningarna är. A-kassan är våldsamt överfinansierad. Vad den borgerliga regeringen gjort är att använda arbetsmarknadsavgiften till helt andra ändamål än den är avsedd för. Regeringen har stulit försäkringsavgiften och den har slagit sönder det samband mellan avgift och ersättning som alltid funnits.
DN:s okunnighet är häpnadsväckande. Regeringens stöld betyder att löntagarna tvingas betala en dubbelt så hög avgift för en försäkring som ger ett allt sämre skydd. Detta är vad som hänt. Inga bortförklaringar i världen från regeringens propagandister i DN kan dölja detta beklagliga faktum.