Landets pensionärer är på krigsstigen. Vreden är begriplig. Alliansregeringens omläggning av skattepolitiken har placerat pensionärna i strykklass. Inkomst av pension beskattas numera betydligt hårdare än löneinkomster.
 

 

Diskrimineringen har gått långt. Pensionärer kan få betala mellan 600 upp till 1.500 kronor mer i skatt per månad än vad en löntagare med motsvarande inkomst betalar.

Till detta kommer att bromsen i pensionssystemet slagit till. För en genomsnittspensionär handlar det här om ett inkomstbortfall om cirka 400 kronor per månad. Inte undra på att vreden växer.
Den borgerliga regeringen försvarar sig med att straffskatten inte bara drabbar pensionärer. Även sjuka och arbetslösa tvingas betala en högre skatt än andra på sin inkomst.

Regeringen försvarar alltså en orättvisa med även andra grupper drabbas av samma orättvisa. Regeringen har därmed grävt en grop åt sig själv. Ju närmare valet vi kommer, desto fler svenskar kommer att inse att en så diskriminerande skattepolitik är omöjlig att försvara.

Grundbult
Regeringens behandling av pensionärerna bryter med pensionsuppgörelsen från 1990-talets början vilken stöddes av Moderaterna, Folkpartiet, Centern, Kristdemokraterna och Socialdemokraterna. En grundbult i överenskommelsen var att arbetsinkomster och pensioner skulle beskattas lika.

Det krävde ett visst mod av partierna att ena sig om detta. Införandet av en enhetlig skatteskala för pensioner och löneinkomster var inte odelat populär. Det betydde nämligen att riksdagen avskaffade den dåvarande skattereduktionen för pensionärer med låga pensioner. Men pensionärsorganisationerna tvangs ge med sig. De hade svårt att invända mot principen om en likformig beskattning av alla inkomster. Dessutom förespeglades de en allmän höjning av de framtida pensionerna.

Grundlurade
Men om de då anat att en borgerlig regering 15 år senare skulle införa en särskild straffskatt på pensioner hade de nog inte gett sig så lätt. Dagens borgerliga regering har grundlurat pensionärerna.

Vi tar ut inkomstskatter för den samhällsservice vi finansierar gemensamt. Det finns bara en hållbar och rättvis princip för hur de ska tas ut och det är att lika stora inkomster ska beskattas lika mycket.

Det gäller för pensionsinkomster som inte är annat än uppskjuten lön, och det gäller för försäkringsinkomster från a-kassa och sjukpeng som också betalas ur löneutrymmet. (Att sjukpeng och a-kassa tekniskt finansieras med arbetsgivaravgifter ändrar ju inte det förhållandet att det handlar om outtagen lön. Det erkänner även de borgerliga när de döper om arbetsgifterna avgifterna till ”löneskatt”).

Viktig princip
Hur höga inkomstskatter vi behöver ta ut kan alltid diskuteras – nivån beror ju på hur stora ambitioner vi har för den gemensamma välfärden – men principen att lika inkomster ska beskattas lika bör vi inte vika en tum ifrån. Inte bara pensionsuppgörelsen utan även 1990-talets skatteuppgörelse utgick från denna huvudregel.

Den röd-gröna oppositionen bör göra avskaffandet av regeringens straffskatter till en huvudfråga i valet. Lika inkomster ska beskattas lika, oavsett om inkomsterna kommer från lön, från pensioner eller från socialförsäkringar. Jobbskatteavdraget bör därför ersättas med ett grundavdrag som omfattar alla inkomsttagare.