Finansminister Anders Borg  inbjöd nyligen till en presskonferens för att meddela att arbetslösheten 2010 och 2011 möjligen blir en halv procent lägre än vad han trodde för några månader sedan.
 

 

Varför Anders Borg gjorde sig besväret att upplysa allmänheten om sin felräknade prognos är oklart. Inte vann han några poäng på det. Kvar står ju det faktum att arbetslösheten de närmaste två åren kommer att förvärras; den väntas bita sig fast vid omkring tio procent. Anders Borg tycks tro att det är en naturlag att vi måste acceptera massarbetslöshet.

Det är det inte. Med en skicklig ekonomisk politik är fortfarande möjligt att reducera arbetslösheten med flera procent de närmaste åren. Det går om vi inriktar alla de resurser som staten förfogar över på att minska arbetslösheten. Det vill inte Anders Borg.

Det handlar här inte främst om mer pengar till arbetsmarknadspolitiken i snäv mening, även om utformningen av denna i sig är en skandal och tilldelade resurser för denna är skamligt snål.

Otillräcklig
Med beprövad arbetsmarknadspolitik – stöd till yrkesutbildning och annan utbildning, anställningstöd i olika former, flytthjälp och andra omställningstöd, kvalificerad arbetsförmedling och liknande insatser – går det att hantera en arbetslöshet som är omkring tre till fyra procent.

Men arbetsmarknadspolitik hur väl den än är utformad är otillräcklig när vi drabbas av massarbetslöshet. Det enda som då hjälper är att stödja produktion och arbete genom statliga stimulanser. För svensk del är lätt att föra en mer expansiv politik. Våra statsfinanser är utomordentligt starka.

LO-ekonomerna pekar i sin senaste konjunkturrapport på ett antal åtgärder som ger snabb effekt.

A-kassereform
För det första krävs en reform av a-kassan som gör att den åter fungerar som en automatisk stabilisator av ekonomin. Det gör den inte idag. Efter regeringens alla besparingar på a-kassan är de totala utgifterna för a-kassan lägre än vad de var för tre år sedan trots att arbetslösheten har fördubblats.

Att återställa värdet av försäkringen skulle automatiskt ge en köpkraftstimulans om tiotals miljarder. Ännu ett sätt att minska ökade inkomstklyftor under krisen är riktade transferingar till hushåll med låga inkomster.

För det andra bör staten kraftigt öka bidragen till kommuner och landsting under både 2010 och 2011. Det behövs både för att öka kvaliteten i välfärden och för att förhindra oönskade uppsägningar i kommunerna.

Dyr arbetslöshet
För det tredje kan ett tillfälligt men omfattande rot-avdrag för underhåll av flerfamiljshus införas. Vi påbörjar då den upprustning av miljonprogrammets bostäder som under alla förhållanden måste göras och skapar samtidigt många jobb inom hela byggsektorn.

För det fjärde kan vi införa ett statligt stöd till industrier som satsar på utbildning för sina anställda i stället för att säga upp dem. På så sätt skapar vi en chans för industrin att snabbt komma igen när konjunkturen vänder.

Det här är några exempel på insatser i ett ekonomiskt krisprogram. Det handlar om ekonomiska stimulanser på mellan 50 och 60 miljarder. Att påstå att vi inte skulle ha råd är nonsens. Vi har alltid råd att rusta oss för framtiden. Det är arbetslösheten vi inte har råd med.