Med två veckor kvar till klimatmötet i Köpenhamn kommer nya, oroande vetenskapliga rapporter om att koldioxidhalten i atmosfären är högre än någonsin. Uppgifterna är inte överraskande. Nya kol- och oljekraftverk öppnas på löpande band. Genom den pågående ”avskogningen” i så gott som hela världen minskar skogarnas förmåga att absorbera kodioxid.
 

 

EU har satsat hårt på att få till stånd bindande överenskommelser om att minska utsläppen av växthusgaser vid Köpenhamnsmötet. Men Fredrik Reinfeldt har under det svenska ordförandeskapet inte nått några framgångar. Under hans rundresa till Indien, Kina och USA avfärdades alla hans propåer som orealistiska.

För att undvika ett totalt fiasko kallas nu på danskt initiativ klimatförhandlingarna i Köpenhamn för etapp ett i en tvåstegsprocess.

Innebörden är att alla konkreta åtaganden skjuts på framtiden. I Köpenhamn ska länderna nöja sig med att fastställa en gemensam problembeskrivning. Längre fram får länderna försöka komma överens om juridiskt bindande åtaganden.

Smitväg
Det är en bekväm smitväg som världens två största miljömarodörer tacksamt begagnat sig av. USA vägrar att skriva på ett klimatavtal så länge Kina inte binder sig för omfattande reduktioner av sina utsläpp av växthusgaser. USA fruktar att Kina annars kan växa sig ekonomiskt starkt på USA:s bekostnad.

Kina å sin sida anser sig ha rätt att främja sin egen tillväxt så länge landets utsläpp per capita är väsentligt lägre än den rika världens. Ett synsätt som delas av de flesta länder i den tredje världen.

Kinas och övriga tillväxtländers inställning är begriplig. Klimathotet är en följd av den rika ländernas koldioxidutsläpp – och de är de som måste ta det största ansvaret för att avvärja klimathotet.  Men hållningen är ändå kortsynt. 

Stormaktsarrogans
Även om alla utsläpp från den rika världen som genom ett trollslag skulle upphöra, så ökar utsläppen från Kina och andra tillväxtländer i en sådan takt att koldioxidhalten i atmosfären ändå snart skulle passera den kritiska gräns om 450 ppm som vetenskapsmännen anser inte får överskridas om vi ska kunna undvika en klimatkatastrof.

USA:s ovilja att binda sig för effektiva åtgärder mot klimathotet är ett uttryck för en obehaglig stormaktsarrogans. Den tidigare Bushadministrationen har lyckats inbilla många amerikaner att hotet om en global uppvärming är överdrivet.

Även EU-ländernas avsikter kan ifrågasättas. EU har utlovat stora utsläppsminskningar. Men i praktiken bygger EU ut kol- och gaskraft. Systemet med utsläppsrätter fungerar inte.

Hasardspel
Oroande är också att allt fler länder hoppas kunna expandera kolkraften genom att lagra flytande koldioxid under jorden genom så kallad CSS-teknik. Ännu vet ingen om tekniken fungerar, men klart är att den är oerhört energikrävande. Metoden kräver alltså i sig start av ännu fler kolkraftverk.

Att fortsätta öka förbränningen av fossila bränslen i förhoppningen att vi ska kunna hantera utsläppen med okänd och oprövad teknik är att spela hasard med mänsklighetens framtid.

Det är de rika industriländerna som orsakat klimathotet. Det är de som måste gå i spetsen för att avvärja det. Men hittills ägnar de sin möda åt att smita från sin del av ansvaret. Köpenhamnsmötet kommer att bli en beklämmande uppvisning i nationell egoism.