Vi tänker inte skriva på några avtal som hotar välfärden, förkunnar Urban Bäckström, vd vid Svenskt Näringsliv, Göran Ekström, chef för Arbetsgivarverket och Håkan Sörman, vd vid SKL, på Svenska Dagbladets debattsida denna vecka.
 

 

Nej, det är förstås ingen som begär att de ska göra. Men så som de uttrycker sig i artikeln kan man undra om de överhuvudtaget tänker skriva på något avtal.

I två på varandra följande nyckelmeningar preciserar de arbetsgivarnas krav:

1. Den konkurrensutsatta sektorns löneavtal ska vara normerade för alla andra avtal.

2. Alla centrala avtal ska vara sifferlösa. All lönesättning ska ske lokalt.

Hänger ni med? I punkt ett sägs att den konkurrensutsatta sektorns lönehöjningar ska vara styrande för vad som är möjligt att ta ut inom andra avtalsområden. I punkt två sägs att den styrande lönehöjningen enligt punkt ett ska vara sifferlös.

Utmärkt ordning
Men hur bär man sig egentligen åt om man ska följa en sifferlös norm? Att normen är sifferlös betyder ju att den är okänd eller också att normen är vad avtalen råkar bli när vi satt siffror på dem.

Det senare tycker jag är en utmärkt ordning. Fack och arbetsgivare förhandlar först fram hur stora löneökningarna ska bli och sedan döper vi resultatet till årets norm.

Det är ju ändå vad vi brukar göra.
 
Med sifferlösa avtal kan menas vad som helst. Arbetsgivarna menar förmodligen noll. Även 0 är en siffra. KI anser att mellan 1,5-2,5 vore en bra siffra. De flesta fack har sagt 2,6 (plus låglönepåslag).

Arbetsgivarnas förkärlek för sifferlösa avtal beror inte på att de inte klarar av att räkna. Arbetsgivarna har för egen del avtal där det kryllar av siffror. Det krävs ett gott siffersinne för att förstå dem.

Populär siffra
Siffran noll är dock inte populär i chefslöneavtal. Jo, ibland när man vill runda av lagom stora engångsersättningar som 1.000.000 kr. Att kräva ett engångsbelopp om 1.000.007 kronor anses förmodligen sniket.

Annars finns i chefsavtalen matematiska formler för det mesta. Hur stora de årliga löneökningarna ska bli, hur bonusen räknas ut, det exakta värdet av fallskärmar och pensioner som faller ut med automatik, förmånsvärdet av tjänstebil och städhjälp.

Underligt nog summerar dessa formler alltid till mer än noll. Men något hot mot normer och välfärd anses de inte vara. Så låt oss alla börja räkna med arbetsgivarna, så kan vi snabbt bli överens.