Varje år vid den här tiden kan man i svenska tidningar läsa om utländska bärplockare som lurats hit av svenska bäruppköpare för att till svältlön plocka blåbär, lingon och hjortron.
 

 

Missförhållanden är inte nya. De är väl kända av svenska myndigheter. Det handlar om upprepade brott mot svensk arbetsmiljölag och arbetstidslag, som gäller för alla som arbetar i Sverige, oavsett om det finns kollektivavtal eller ej.

Aftonbladet avslöjade i måndags ännu ett upprörande fall av exploatering som skett under aktiv medverkan av svenska myndigheter. Det handlade om fattiga thailändska arbetare som förespeglats att de kan tjäna stora pengar genom att plocka bär några månader i Sverige.

Mardröm
I själva verket blev resan till Sverige en mardröm. För att alls kunna ta sig till Sverige tvangs de thailändska bärplockarna att betala 15.000 kronor till det thailändska bemanningsföretag som rekryterat dem.

Till den svenska bäruppköpare som anlitat dem har de därutöver tvingats att betala 150 kronor om dagen för kost och logi. Han har dessutom beslagtagit deras pass, en direkt olaglig handling.

För blåbärsplockningen har thailändarna fått 14 kronor per kilo, omräknat ungefär 7 kronor per liter. Eftersom bärtillgången varit låg har det varit hart när omöjligt för någon av dem, trots arbetsdagar på uppemot 14 timmar, att få ihop mer än tjugo liter på dag.

Allt djupare i skuld
När den dryga arbetsdagen är slut häftar de följaktligen fortfarande i skuld till den svenske bäruppköparen för mat och logi. Och än värre: när de kommer hem hotar katastrofen. De ska då betala lånet om 15.000 kronor för flygresan till det thailändska bemanningsföretaget, trots att de inte tjänat ett öre.

Detta grova utnyttjande av gästarbetare har skett med benäget bistånd från svenska myndigheter. I officiella sammanhang brukar Sverige angripa rika oljeländer i arabvärlden som lever gott på att exploatera undebetalda gästarbetare. Men knappt något arabland behandlar sina gästarbetare så illa som det rasistiska Myndighetssverige behandlar sina bärplockare från tredje världen.

Bakgrunden till dagens skandal är att i början av 2000-talet införde den dåvarande s-regeringen en bestämmelse om att bäruppköpare är att betrakta som arbetsgivare även om inget formellt anställningskontrakt finns med de utländska arbetare som anlitas i branschen.

Skälet till bestämmelsen var att svenska bäruppköpare inte skulle kunna smita ifrån sina förpliktelser genom att påstå att inget anställningsförhållande förelåg. Till detta fogades en bestämmelse att även utomeuropeiska bemanningsföretag måste ha arbetstillstånd.

Skyddet ur spel
Poängen med det senare kravet är att arbetsgivaren (bäruppköparen) då kan förpliktigas att betala en minimilön om 13.000 kronor i månaden och i övrigt följa de villkor som gäller på svenska arbetsmarknad.

På eget bevåg, möjligen med och borgerliga regeringens undeförstådda godkännande, har AMS, skatteverket och migrationsverket satt alla dessa skyddsbestämmelser ur spel. Sedan 2007 har de bemyndigat de svenska ambassaderna i Ukraina och Thailand att bevilja bemanningsföretag i dessa länder arbetstillstånd.

Följden har blivit att underordnade ambassadtjänstemän efter eget gottfinnande ger tillstånd att till lokala bemanningsföretag att bedriva rovdrift med gästarbetare som säljs till Sverige. Ambassadtjänstemännen har naturligtvis inte minsta kompetens att bedöma de thailänska bemanningsföretagens lämplighet.  Och ambassadens  kunskaper om bärbranschen i Sverige är inte värda ett ruttet lingon.

Ingen medkänsla från Littorin
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin säger i  en radiointervju att han inte kan se att några oegentligheter ägt rum.

Inte ord av medkänsla med de fattiga thailändare som är ännu fattigare när de återvänder till sitt hemland.

Inte heller förstår Littorin allvaret i att svenska myndigheter legaliserar slavliknande arbetsförhållanden i Sverige i intimt samarbete med bäruppköparnas intresseförening, en förening vars medlemmar är ökända  för skattefusk och utnyttjande av gästarbetare. Betecknande för myndigheternas slapphet är ju att de inte på minsta sätt förvissat sig om att bäruppköparna är skyldiga att garantera gästarbetarna en anständig inkomst och rimliga arbetsvillkor.

Littorin borde skickas ut i blåbärsskogen för att några månader plocka blåbär och lingon till sju kronor litern och dessutom åläggas att betala resan till blåbärslandet med 15.000 kronor.

Kräv kollektivavtal!
Svenska fack klandras ibland för att inte bevaka utländska gästarbetares intressen. Klandret är inte alltid obefogat. Facket kan alltid göra mer än vad det gör.

I just detta fall skjuter dock kritiken delvis över målet. Här handlar det ju om svenska myndigheter som medvetet kringgått bestämmelser om att konsultera facket eller regionala myndigheter för att underlätta bärupköparnas skamliga utsugning av fattiga gästarbetare.

Men bara för att de svenska facken har blivit förda bakom ljuset behöver de inte acceptera eländet. Kräv kollektivavtal av alla bäruppköpare och sätt de som vägrar att underteckna dem i blockad!

Oacceptabel rovdrift
Om bärupplockarna inte anser sig ha råd att betala anständiga löner får de väl gå i konkurs. Förr i tiden klarade svenska folket av att självt plocka de bär de behövde till husbehov och det lär det nog göra även i framtiden om så behövs.

Sådana krav är inte alltid populära. Minns uppståndelsen kring skolbygget i Vaxholm som sattes i blockad därför att arbetsgivaren betalade de lettiska byggarbetarna bara 35 kronor i timmen.

Men den här gången borde alla kunna ställa upp. För inte har vi väl blivit ett så rasistiskt folk att vi accepterar rovdrift med fattiga arbetare från tredje världen för att vi ska tjäna några tior på billigare blåbärssoppa och lingonsylt.