Det har aldrig gått särskilt snabbt för en nybliven arbetslös att få ut sin första ersättning från a-kassan. Ofta har dröjt fyra till fem veckor till första utbetalning. Det kan vara nog så besvärligt.
 

 

Numera är väntetiderna, som framgick av förra veckans LO-Tidningen, i flera a-kassor skandalöst långa. I många a-kassor dröjer det flera månader innan ens hälften av nyanmälda arbetslösa fått sin ersättning utbetald. Värst är förhållandena i Alfa-kassan där den genomsnittliga väntetiden är fyra månader.

Många arbetslösa har obefintliga ekonomiska buffertar. De har ofta haft låg lön som bara räckt till det allra nödvändigaste eller också har de haft tillfälliga anställningar. Nu tvingas de lita till handlån från släkt och vänner för att kunna överleva i väntan på att deras ärende hunnit behandlats. Den oro som följer av arbetslösheten späds på med en pinande osäkerhet om man ens har råd att köpa mat nästa dag.

Påtvingat regelsystem
Skulden till denna skamliga behandling av de arbetslösa är regeringens. Vid en snabb ökning av arbetslösheten kan det visserligen vara svårt att undvika att handläggningstiderna ökar med någon vecka eftersom kassans personal tvingas hantera mångdubbelt fler ansökningar än normalt.

Men den helt avgörande orsaken till dagens kaos vid kassorna är att regeringen påtvingat dem ett komplicerat regel- och övervakningssystem som medfört en mängd nya arbetsuppgifter. Även försiktiga bedömare räknar med att merarbetet på grund av alla nya föreskrifter kan uppskattas till 30 procent.

Kassapersonal som verkar i branscher med hög arbetslöshet dignar under den ökade arbetsbördan. Någon extra kompensation kan de inte räkna med. Tvärtom: regeringen anser av obegriplig anledning att det är fackets fel att arbetslösheten i vissa branscher är högre än i andra. Som om det vore IF Metalls fel att bilindustrin i hela världen går på knäna.

Attack efter fyra linjer
Regeringen har attackerat a-kassan efter fyra linjer. Genom att i ett första steg skärpa kvalifikationskriterierna utestängde regeringen flera hundra tusen personer, bland annat deltidsarbetande och studerande, från a-kassan. Genom att kraftigt höja egenavgiften drev den bort ytterligare en halv miljon.

För de som fortfarande var berättigade till ersättning efter dessa utrensningar har ersättningarna sänkts med flera tusen i månaden. Och som om det inte varit nog har regeringen infört ett obehövligt och förnedrande kontrollssystem som förlängt handlingläggningstiderna med flera månader.

På Europabotten
Idén att a-kassan är en social rättighet har regeringen för länge sedan övergett. Svensk a-kassa är i dag bland de sämsta i Europa när det gäller individens inkomstsskydd (om vi jämför länder med likvärdiga förutsättningar). Ännu sämre är individens rättssäkerhet. Bedömningarna av vilka som har rätt till a-kassa präglas numera av administrativt godtycke.

Ingen regering i modern tid har behandlat de arbetslösa så illa som dagens regering. Det är ett bra skäl för att avsätta den vid nästa val. Den hämndlystne kan till och med tycka att avsatta regeringsledamöter kan nöja sig med avgångsvederlag på a-kassenivå i stället för de frikostiga avgångsvederlag de för närvarande har rätt till.