För både socialdemokrater och moderater blev Europaparlamentsvalet ett bakslag. På valnatten förklarade visserligen Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt sig vara nöjda med att deras partier hållit ställningarna sedan förra valet. Belåtenheten är överdriven. Uppenbart är ju att åtminstone partiernas valarbetare hoppats på ett bättre resultat.
 

 

Socialdemokraternas låga valresultat är trots allt inte överraskande. I samtliga Europaparlamentsval som hittills hållits ha partiet hamnat 10–15 procent lägre än sina valresultat i riksdagsvalen.

Förklaringen till kräftgången är enkel. Socialdemokraternas väljare avstår i avsevärt högre utsträckning än andra partiers väljare från att rösta i EU-valen. Många s-väljare misstror eller känner sig likgiltiga inför EU-samarbetet.

Konservativ dominans
Mönstret går igen i Europa. I val efter val har valdeltagandet minskat. Om vi räknar bort länder med röstplikt hamnar det nu på knappt över 40 procent. Liksom i Sverige har nedgången i valdeltagandet missgynnat den politiska vänstern, som förlorade 60 av 265 mandat i Europaparlamentet. En svag uppgång för de gröna partierna kompenserar inte bortfallet för vänsterpartierna.

De inbördes splittrade franska socialisterna gjorde sitt sämsta val någonsin. Engelska Labour tappade nio procent av sin röster. I Spanien förlorade socialisterna till den konservativa oppositionen. Undantaget var Grekland där Papandreous socialdemokrater räddade en vänstermajoritet.

På europeisk nivå leder valutgången till att den stora konservativa partigruppen i parlamentet behåller sin dominans, nu understödd med ett ökat antal högerextrema och främlingsfientliga parlamentsledmöter från diverse småpartier. I Frankrike och Italien klarade sig Sarkozy och Berlusconi bra genom att själva vädja till nationalistiska och främlingsfientliga stämningar.

Lissabonfördraget kommer, om det antas, att ge Europaparlamentet ökade befogenheter. Med en nynationalistisk höger vid makten, framröstad av en minoritet av ländernas väljare, kommer unionens legitimitet att försvagas ytterligare. Från vänsterhåll kan man i bästa fall hoppas på att de olika högerfraktionerna är så splittrade att de blockerar varandra i många frågor.

Väntad framgång
Uppstickaren i det svenska valet blev Piratpartiet, framröstat av unga män som ogillar ökad myndighetsövervakning av innehållet i personliga datorer. Framgången kom inte helt oväntat. Den borgerliga alliansen har underskattat motståndet mot FRA-lagen och behovet av en moderniserad fildelningslagstiftning.

Inom det röd-gröna blocket gjorde Miljöpartiet ett bra val, främst på Vänsterpartiets bekostnad som förlorade en stor del av sina ungdomsväljare till Miljöpartiet.

För den röd-gröna alliansen som helhet blev valet inte någon framgång. Till skillnad från i förra Europaparlamentsvalet samlade den borgerliga alliansen något fler röster än denna.

Nu säger förstås inte helgens Europaval särskilt mycket om valutgången i nästa års riksdagsval. I ett nationellt val med dubbelt så högt valdeltagande hamnar regeringsfrågan i fokus på ett helt annat sätt.

Men för den röd-gröna oppositionen är valresultatet ändå ett memento. Om den borgerliga alliansen mitt under en djup ekonomisk kris kan göra ett såpass bra Europaval som den faktiskt gjorde, så  är den långtifrån chanslös i nästa riksdagsval.