Uppståndelsen kring förre AMF-chefens sanslösa pensionsförmåner har fått många av bolagets kunder att undra över hur deras pensionspengar hanteras. Konkurrerande pensionsbolag har haft svårt att dölja sin skadeglädje. AMF har ju kaxigt marknadsfört sig som bäst och billigast.

 

Bolagets trovärdighet har nu naggats rejält i kanten. På en del borgerliga ledarsidor ifrågasätts om LO och Svenskt Näringsliv, SN,  alls bör äga ett gemensamt pensionsbolag.

Enkelt svar

På den frågan finns ett enkelt svar. Om inte AMF funnits hade fack och arbetsgivare tvingats uppfinna det. AMF Pension är liksom Alecta och Folksam-LO Pension ömsesidiga försäkringsbolag. Det betyder att allt överskott i verksamheten går tillbaka till försäkringstagarna i form av återbäring.

Detta gäller inte för de vinstutdelade pensionsbolag som finns på den privata marknaden. De vinstutdelade bolagen lägger själva beslag på omkring tio procent av överskotten. De försöker inbilla försäkringstagarna att det är ett slags premie för deras skicklighet.

Spararna skinnas

I realiteten är det bara ett sätt att skinna spararna på deras pensionkapital. 100 procent är alltid mer än 90 procent. Och tioprocentigt uttag år efter år växer snart till enorma summor.

Ömsesidiga bolag påverkas förstås som alla andra av upp- och nedgångar på finansmarknaden. Men de är bättre skickader att parera en nedgång av det enkla skälet att de har större buffertar tack vare att alla överskott gått tillbaka till spararna.

När förre AMF-chefen inför en väntad konjunkturnedgång skyddade sitt eget pensionskapital bröt han grovt mot ömsesidighetsprincipen. Han utnyttjade sin kunskap om verksamheten till att kamma hem vinster som andra arbetat ihop åt honom.

Ungt bolag

AMF Pension är ett ungt bolag. Det bildades i början på 1990-talet. Det var i samma veva som vi gick från förmånsbestämda avtalsförsäkringar till premiebestämda. Övergången drevs igenom av näringslivet.

Övergången bidrog till den snabba ökningen av finansiellt sparande som ägde rum i hela ekonomin. Finansmarknadernas expansion var inte något arbetarrörelsen önskade, men den var ett faktum som den var tvungen att förhålla sig till.

Det var förmodligen även med en viss självövervinnelse som SN gick med på att bilda ett gemensamt, ömsesidigt pensionsbolag med LO. Arbetsgivarna insåg att det sannolikt skulle bli en mycket stark konkurrent till många av SN:s medlemsföretag.

Lägsta avgifterna

AMF har sedan starten varit ett utomordentligt framgångsrikt pensionsbolag. År efter år har bolaget gett en hög avkastning på pensionssparandet utan att ta onödiga risker. Avgifterna har varit de lägsta på marknaden och administration billig.

Ömsesidigheten och de låga avgifterna betyder att LO-medlemmar som sparat i AMF kommer att få  tiotusentals kronor mer i pension än de annars skulle ha fått. Även pensionssparare i andra bolag har indirekt haft nytta av AMF. Dessa bolag har nämligen tvingats att till en del sänka de oförsvarligt höga förvaltningsavgifter de tagit ut. Det är många som har skäl att känna tacksamhet mot AMF.

Ut med pinsamheterna i ljuset

Den självförvållade förtroendekris som bolaget nu hamnat är därför extra nedslående.  En märkvärdig roll har spelats av styrelseordföranden Göran Tunhammar. Han verkar ha signerat ett guldkantat pensionsavtal med en gammal kompis utan att informera vare sig ersättningskommitté eller styrelse om dess innehåll, alternativt har han inte förstått det avtal han varit ensam om att formulera.

AMF har hittills inte velat offentliggöra avtalet. Det borde man göra. En första förutsättning för att bolaget ska återvinna förtroendet, är att man inte försöker mörklägga vad som hänt, hur pinsamma detaljer som än kan komma fram.